Under onsdagen arrangerade Svensk Cykling ett lunchseminarium i Sveriges riksdag för att diskutera olika cykelpolitiska frågor tillsammans med ledamöter och tjänstemän från alla riksdagens partier. Moderator under seminariet var Klas Elm från Svensk Cykling och inbjudna talare var Lars-Bo Andersen från Syddansk Universitet samt Anders Roth från Trafikkontoret i Göteborg.
Andersen och Roth pratade om hur ökad cykling kan bli en lönsam affär för hela samhället. För ju fler som cyklar desto bättre blir miljön, folkhälsan och trafiksituationen. Enligt Folkhälsoinstitutet leder enbart brist på motion till kostnader för samhället på 6 miljarder kronor årligen. Därför är det inte så konstigt att en studie som gjorts på uppdrag av Vägverket visar att satsningar på cykeltrafik är mer samhällsekonomiskt lönsamma än något annat trafikslag – hela fem gånger pengarna om man bortser från vårdkostnader och endast räknar med förtida död på grund av inaktivitet.
Majoriteten av alla bilresor görs idag på sträckor kortare än fem kilometer. Studien visar dock att om politikerna satsade på ökad framkomlighet för cyklister samt införde skatteincitament till cykelköp, likt det man gjort i Storbritannien, skulle fler välja cykeln.
18 december, 2008, av
Adam
Idag beslutar riksdagen om infrastrukturproppen: Framtidens resor och transporter – infrastruktur för hållbar tillväxt. Positivt för vänner av cykling är att detta är första gången cyklande har ett sammanhållande avsnitt i en infrastrukturpropp. Nyttan med cykling, för folkhälsan och miljön, börjar förhoppningsvis nu etablera sig på allvar i politikernas medvetande.
Just nu sitter vi flera stycken från Svensk Cykling på ett cykelnätverksmöte med ett stort antal cykelvänner, för att just diskutera just proppen. Bland annat har vi här Per Kågesson (i mitten på bilden) från Bilfria cykelleder, Velo Stockholm, Vägverket, Trafikkontoret Stockholm, Naturskyddsföreningen och Bo Dellensten från Cykelguiden.nu som tog initiativ till träffen.
Höstens infrastrukturproposition är unik i minst ett avseende: den lyfter som aldrig förr fram cykeln som transportmedel och cykelinfrastrukturen som den enskilt viktigaste faktorn för ökad cykling. Insatser som kan bidra till ökad cykling ska övervägas i åtgärdsplaneringen. För att investeringarna i cykelinfrastruktur ska öka krävs att kommuner och övriga intressenter prioriterar dem i de regionala åtgärdsplanerna.
Det här är alltså ett unikt tillfälle, det är lite ”nu eller aldrig” läge faktiskt. Nästa chans dröjer ett decennium minst!
