Närproducerat, härproducerat, lokalt – vi vet inte alltid vad som är hajp och vad som är på riktigt när vi handlar käk hos vår lokala hökare, men det är definitivt något som livsmedelsproducenterna fnular på dagligen. Närproducerade cyklar hör kanske inte till vanligheten, men man blir onekligen en smula road av tanken. På tidningen Res blogg kan vi i alla fall läsa om Bowery Lane Bicycles i New York, som sedan 2008 handbygger cyklar på ett synnerligen lokalt sätt, på nedre Manhattan.
Mikrobryggerier är ju stort i USA, är detta nästa stora grej – mikrocykelfabriker?
Hur är det att vara vardagscyklist i en storstad som New York? Sveriges Radio har åkt dit för att snacka cykling med ett par New York-bor. Lyssna gärna på inslaget.
Vi får höra representanter från organisationen Transportation Alternatives berätta om deras syn på cykelkulturen i New York. Och om den kampanj som nyligen sjösatts för att motverka den osämja som råder mellan många bilister och cyklister.
Har du varit i New York och tagit dig fram på cykel? Hur var det?
Marcel Duchamp var en fransk konstnär och skulptör verksam under 1900-talet. Han myntade begreppet readymade, det att ställa ut ”vanliga”, massproducerade föremål som konst. Hans kändaste readymade är en signerad urinoar.
Vad har då det här med cykling att göra?
Jo. En annan av Duchamps kända readymade är Cykelhjulet – ett cykelhjul fastmonterad på en köksstol. Ett konstverk som nu Ji Lee, Google Labs kreativa chef, flörtat med i sin senaste utställning Duchamp Reloaded.
Lee har helt enkelt gjort en omvänd readymade – och placerat (en kopia på) ett känt konstverk ute på gatan i New York! Närmare bestämt Cykelhjulet. Han säger själv så här om sin utställning: ”In 1913, Marcel Duchamp took found objects from the streets and placed them in museums. Ninety-six years later, if Duchamp were alive, he may want to do the very opposite.”
Vi, Cykelsmart, finns ju med på Facebook också. I form av en mysig grupp. Snart passerar vi 400-strecket i antalet medlemmar. Kanske blir det just du som ser till att vi når den milstolpen?
Hur som haver. En av våra medlemmar skrev följande på gruppväggen:
”För oss som gillar att cykla men som känt en inre vånda över bror duktig o hurtiga kajsa har det nu kommit cyklar o cykling med lyx. Och stil! Chanel har äntligen gjort det o nu har Fendi också bidragit. 70 000:-. Det ska kännas bra med cykling helt enkelt!”
Vi fann det hela fascinerande – och skickade direkt en utrikes-korre till New York för att leta reda på en av lyxcyklarna. Och det ska sägas: våra korrar är verkligen att lita på. För i mejlboxen min låg snabbt en bild på en svindyr cykel av märket Fendi och väntade (se bilden längst ner i inlägget). Cykeln har fått namnet Fendi Abici Amante Donna Bicycle och finns i två varianter – för prislappen 73 000 respektive 45 000 kronor. Yes, där satt den. Men då är cykeln också designad av legendaren Karl Lagerfeld.
En av de senaste cykeltrenderna hos hippa storstadsbor är fixed gear, eller kort och gott fixie. En fixed gear är en cykel där navet inte är frigående från cykelhjulet – pedalerna snurrar hela tiden med hjulets rörelser. Fötterna rör sig alltså hela tiden. Cyklarna saknar därmed såväl växlar som bromsar. Det enda sättet att bromsa är att hålla emot tramporna och sladda.
Subkulturen kring fixies spred sig efter att cykelbud i storstäder som New York City började anamma stilen. För någon sommar sen kunde man till viss del även märka av kulturen i Stockholm.
Vad är det då som lockar en till att börja cykla fixed gear? Anhängare till fixed gear-kulturen brukar prata om att cykelns egenskaper tvingar – i positiv bemärkelse – fram ökad planering i stadskörningen. Att cykeln blir en mer direkt förlängning av kroppen. Och att frihetskänslan är ännu påtagligare på en fixie jämfört med en mer traditionell cykel.
UPPDATERAT:
Kalle Abrahamsson, fixed gear-cyklist sen två år tillbaka, meddelar i en kommentar att vissa använder bromsar. Tack för infon, Kalle!
Pedal är namnet på en dokumentär av Peter Sutherland. I filmen får vi följa cykelbud i städernas stad – New York City. Ett inte fullt så lugnt och enkelt yrke. Eller som filmskaparen själv förkunnar: ”A documentary about surviving the streets as a New York City bicycle messenger.”.
