Mycket cykling i DN i dag. De politiska partierna ger sin syn på hur Stockholm ska bli en bättre cykelstad.

De rödgröna menar att Alliansen satsning på cyklisterna i Stockholm är på tok för dålig. Alliansen svarar med att så inte är fallet, och att det är fel att stirra ”blint på anslagen till trafikkontoret”. Folkpartiet har till exempel under sommaren tagit fram ett program de valt att kalla ”Cykelstaden”.

Dock – faktum kvarstår: 2008 och 2009 har satsningarna på cyklisterna varit snåla 15 miljoner. 2007 låg den siffran på mer än det tredubbla. Det är inte okej.

Alliansen verkar inte heller mycket för en bilfri innerstad; problemen för cyklisterna ska lösas utan att påverka bilisterna. Oppositionen, däremot, vill att cyklisterna ska få det bättre på bekostnad av biltrafiken.

I GöteborgsPosten basunerar man på förstasidan ut att ”Bilåkningen har ökat dramatiskt. Kollektivåkandet på samma nivå som på 1960-talet”. Sedan 1960-talet har bilåkandet ökat med 350 procent i Göteborg. För att få hejd på eländet, siktar politikerna på en storsatsning på kollektivtrafiken. Men cyklisterna då?

Nog om politiker. Vad tycker du i frågan? Är Stockholm och Göteborg bra cykelstäder? Är det lätt eller direkt besvärligt att cykelpendla? Eller bara ta cykeln för en fika på stan? Om så, varför? Om inte, varför?

Igår publicerade DN en artikel med rubriken “Cyklister kan bli infertila”. I artikeln hänvisar man till en spansk studie som visar att män som cyklar minst 30 mil i veckan kan få så dåliga spermier att de nästan blir infertila.

Visst, för en minoritet män kan infertilitet orsakas av alltför mycket stillasittande i samma position. I ett bilsäte, på en kontorsstol, på en cykelsadel. Men då är det främst stillasittandet som sådant som är boven i dramat. Inte cykling som enskild faktor.

Sen är ju 30 mil i veckan en bra bit att cykla (6 mil om dagen). Hur många “vanliga” cyklister kommer upp i den nivån? Inte många.

Uppdatering: Mikael förtydligar i kommentarerna att ovanstående endast är aktuellt för sadlarna på racercyklar. Sadlar som få av oss “vanliga” cyklister använder.

Det frågar sig organisationen Hållbart resande i Umeåregionen. De menar att alla bilresor under fem kilometer är löjliga - och bör undvikas till förmån för cykeln. I Malmö finns en liknande “kampanj”. Där har man undersökt hur man snabbast tar sig fram i stan. Och säger så här om saken:

“Cykeln vinner alltid över bilen. Att cykla fem kilometer tar bara en kvart, tjugo minuter. Tar man bilen måste man även räkna in tiden det tar att köra ut ur garaget och att hitta en parkeringsplats när man kommit fram.”

Sysslar du med löjligt korta bilresor?

Allt fler väljer att ta cykeln till jobbet i stället för bilen. Medierapporteringen om cykelpendlandet är intensivare än någonsin. Och vi är inte förvånade: I Svensk Cyklings trendspaning för 2009 spådde vi att cykelpendling skulle slå igenom på allvar i Sverige.

Nu senast i medievärlden är det Dagens Nyheter som rapporterar. De skriver i dag om det ökade cyklandet i Stockholm och det faktum att allt fler politiker och stadsplanerare inser att cyklister är en viktig del i vardagen.

Det är på tiden - dags att vakna!

… mycket på stenen blir den till slut blöt!

I många år har Svensk Cykling kämpat för ökat cyklande i Sverige. Det senaste dygnets morgontidningar har gjort att trampandet till jobbet skett i en mental medvind.

I går skrev DN att Stockholms trafikborgarråd Ulla Hamilton (M) inte alls - i motsats till andra moderater (hennes företrädare Mikael Söderlund t.ex.) - velat försämra för cyklister (!). Tvärt om vill moderaterna i Stockholm nu genomföra förändringar som Svensk Cykling slagits för länge:
* Rätt att cykla mot enkelriktat (i stället för att tvingas cykla långa omvägar)
* “Grön våg” för cyklister (vad är jobbigast - att få fart på en cykel efter varje korsning, eller en bil?)
* Satsning på att få fram vettiga cykelparkeringar.

Bra Ulla! Det är mycket välkomna signaler från Stockholms Stadshus!

Och i dagens SvD läser vi att miljön måste locka till motion. EXAKT!
Folkhälsoinstitutets recept är:
* Mer cykelvänliga städer
* Sänk trafikhastigheten (vilket ju är den enskilt viktigaste åtgärden för ökad trafiksäkerhet)
* Säkra skolvägar (hälften av barnen skjutsas numer till skolan i bil)
* Underlätta för kombinerade resor (kunna ta med cykeln på tåg och bussar helt enkelt)

I Kina har man ju länge förstått det här med cykling. Nu kryddar man med välgörenhet och kombinerar motion på cykel med produktion av vad som är en bristvara i Kina - energi.

På DNs webb-TV kan man se resultatet.

Lars Linder skriver i dagens DN om framkomlighet, cykling och storstäder.

Rekommenderad läsning!