God cykelplanering är viktigt för en stad om målet är att många ska välja cykeln. Ingen vinner på dålig cykelplanering. Inte cyklisterna, inte bilisterna, inte kollektivtrafiken och inte de som promenerar. I vårt cykelpolitiska manifest försöker vi få politiker att inse vikten av bra cykelplanering – och vad man konkret kan göra för att nå dit.

Köpenhamn är känd för att vara en suverän cykelstad. Det är inte direkt vad många menar att Stockholm är. För ett tag sen publicerade Svd en artikel om cykelkaoset i Stockholm – och en artikel om cyklisternas status i Köpenhamn. Via Yimby.se upptäcker vi en intressant film om cykelplaneringen i en annan metropol – New York.

Hur ser cykelplaneringen ut i din stad? Vad är bra och vad är inte alls bra?

Att cykla är liv och rörelse och att tvingas bromsa in eller stanna är därför tråkigt. Min vanligaste orsak till stopp är rödljus. På min cykelväg från Hammarbyhöjden i södra Stockholm till jobbet på Östermalm i norra innerstaden passerar jag 22 st trafikljus och även om alla inte är röda varje gång blir det många stopp på varje tur. Det värsta är att stoppen många gånger är helt onödiga eftersom ingen trafik korsar. Dessutom, som cyklist måste jag ofta trycka på en knapp eller vänta på att en bil kommer och aktiverar avkännarna i gatan för att få grönt ljus.

I Stockholm stad finns det idag ca 524 st trafiksignalanläggningar (en anläggning motsvarar t.ex. alla trafiksignaler i en korsning) som kostar 12-15 miljoner kr i drift och underhåll varje år. Man kan fråga sig vad man som cyklist och skattebetalare får för pengarna?

Varför använder man överhuvudtaget dyra trafikljus när det finns högerregeln och zebralagen? Eller planskilda korsningar? Ofta får man höra att det handlar om att förbättra framkomligheten. Men tyvärr bidrar trafikljusen istället till cykelträngsel genom att de långa rödperioderna stoppar upp mängder av cyklister vid trafikljusen. När det sen blir grönt brister fördämningen och alla måste trängas på de smala cykelbanorna samtidigt istället för att man cyklar i ett jämnt flöde.

Nej, tyvärr kan de kulörta lyktorna på stolparna inte skapa framkomlighet från tomma intet men de är bra instrument för att omfördela tid och framkomlighet från en trafikantgrupp till en annan. Tidsmässigt är trafiksignalerna ett nollsummespel där Trafikant B:s tidsvinst är trafikant C:s tidsförlust. Principerna för omfördelningen är också väldigt primitiva, störst går först. Sitter jag i en bil så är jag alltid prioriterad.

Två andra uttryck för denna primitiva prioritering är de tryckknappar som finns för gående och cyklister men inte för bilburna och de ”gröna vågorna” som i stort sett bara finns för motorfordon och som kräver en hastighet som få cyklister klarar att hålla. Bilisterna hinner passera men när cyklisterna kommer fram slår ljuset om och blir rött. Att hela tiden stanna och stoppa är mer ansträngande för en cyklist än en bilist.

Signalsystemet i staden är konstruerat för att bara gynna motortrafik och för att trycka in fler bullrande och motorfordon i staden. Signalerna missgynnar cykling och bidrar till att förstöra stadens kvaliteter och är ett utslag av endimensionell och förlegad syn på stadsgatan som en transportled för motorfordon.

Därför borde varje befintlig trafiksignals funktion ifrågasättas: bidrar den till en bättre stad? Ökar den cyklister och fotgängares framkomlighet? Är svaret nej så kan signalen plockas ned och ersättas med en hastighetssäkrad överfart. Konsekvensen blir då en rejäl besparing i stadens driftskostnader samt en framkomligare och mer cykelvänlig stad.

Läs också:

1. Why Bicyclists Hate Stop Signs, Joel Fajans & Melanie Curry, Access nr 18, 2001
2. Cykeltrafik och trafiksignaler, Stockholms Gatu- och fastighetskontor publikation 2004:13.
3. Cykelframkomlighet i Stockholm, Trafikkontoret i Stockholm 2010.

Erik Stigell, doktorand vid Gymnastik- och idrottshögskolan med fysiskt aktiv arbetspendling med cykel och till fots som specialområde.

(Foto, trafikljus: http://www.flickr.com/photos/ahnmyrrh/)

Put the Fun Between Your Legs. Det är namnet på en ny svensk fotoblogg som publicerar snygga foton på cyklister i Stockholm. Tänk Köpenhamnsbloggen Cycle Chic, men med foton tagna – framför allt – i Stockholm. Då har du den svenska motsvarigheten.

Elin Bandmann heter personen som ligger bakom fotobloggen. Ni kanske känner igen henne från ett annat projekt – Cykeleffekten. Ett projekt som går ut på att få fler att välja cykeln som transportmedel. Vi har tidigare skrivit om Cykeleffekten.

(Foto: Elin Bandmann)

I går var det cykelservice och cykelreparation på Mynttorget som gällde för riksdagsledamöterna och tjänstemännen. Åtminstone för de som ville. Svensk Cykling och Sportson ställde nämligen upp med cykelreparatörer som under en timme på förmiddagen bistod med gratis vård och skötsel av riksdagspolitikernas cyklar. Efter lunch kunde politikerna hämta upp cyklarna – vårfina och trafiksäkra.

Svensk Cyklings ordförande, Klas Elm, kommenterade cykelevenemanget så här:

– Syftet är att hjälpa Riksdagen att bli Sveriges miljövänligaste arbetsplats. Politiker är en viktig målgrupp för oss eftersom Riksdagen har makten att ta flera viktiga beslut som skulle göra Sverige cykelvänligare. Samtidigt ska ju våra politiker vara goda föredömen genom att cykla till jobbet i stället för att åka bil, buss eller taxi som många gör idag.

Carl B Hamilton (Fp) och Mikael von Knorring (V) var två politiker som passade på att få sina cyklar vårfina.

– Cykelfrågor är viktigt, säkerheten till exempel. Jag försöker cykla så ofta det går, men det beror ju lite på bagaget, sa Carl.

– Jag försöker cykla en hel del till jobbet. Tre dagar i veckan i alla fall. Cykling är viktigt och cykelfrågor tar vi på största allvar, menade Mikael.

Utöver cykelservice passade Svensk Cykling på att prata cykelpolitik med de som lämnade in sina cyklar. Dessutom delade man ut sitt cykelpolitiska manifest, med förslag på konkreta åtgärder som skulle göra Sverige cykelvänligare.

Under onsdagen arrangerade Svensk Cykling ett lunchseminarium i Sveriges riksdag för att diskutera olika cykelpolitiska frågor tillsammans med ledamöter och tjänstemän från alla riksdagens partier. Moderator under seminariet var Klas Elm från Svensk Cykling och inbjudna talare var Lars-Bo Andersen från Syddansk Universitet samt Anders Roth från Trafikkontoret i Göteborg.

Andersen och Roth pratade om hur ökad cykling kan bli en lönsam affär för hela samhället. För ju fler som cyklar desto bättre blir miljön, folkhälsan och trafiksituationen. Enligt Folkhälsoinstitutet leder enbart brist på motion till kostnader för samhället på 6 miljarder kronor årligen. Därför är det inte så konstigt att en studie som gjorts på uppdrag av Vägverket visar att satsningar på cykeltrafik är mer samhällsekonomiskt lönsamma än något annat trafikslag – hela fem gånger pengarna om man bortser från vårdkostnader och endast räknar med förtida död på grund av inaktivitet.

Majoriteten av alla bilresor görs idag på sträckor kortare än fem kilometer. Studien visar dock att om politikerna satsade på ökad framkomlighet för cyklister samt införde skatteincitament till cykelköp, likt det man gjort i Storbritannien, skulle fler välja cykeln.

Ett alltmer förekommande inslag i europeiska städer är cyklar av olika slag. Variationen är stor och snabba racercyklar samsas med damcyklar, mountainbikes och transportcyklar. Många tar cykeln från punkt a till punkt b men det blir även allt vanligare att cykeln blir en länk i en resekedja bestående av flera transportmedel.

Då SL fortfarande motsätter sig att låta sina resenärer ta med sig cyklar i kollektivtrafiken gav Stockholms stad 2006 reklamföretaget Clear Channel i uppdrag att bygga ett hyrcykelsystem. Clear Channel är den näst största aktören på denna marknad efter den franska konkurrenten JC Decaux. Förutom Stockholm har de bland annat cyklar i Barcelona, Milano, Zaragossa, Oslo, Rennes, och Washington D.C. Sammanlagt är det fler än 30 städer som har stadscyklar och Köpenhamn var först i raden så tidigt som 1995.

I Stockholm startade projektet 2006 med målsättningen att ha 1 000 cyklar i 80 ställ. När säsongen kom igång hösten 2006 fanns det dock endast 200 cyklar i 20 ställ. Sedan dess har man höjt ambitionsnivån formellt och planerar nu för 2 000 cyklar i 160 ställ. I praktiken går det dock trögt då man till dags dato endast satt upp 74 ställ. Förklaringen till detta dröjsmål har till stor del att göra med att Clear Channel och Trafikkontoret har olika åsikter om var ställen ska stå. Clear Channel finansierar systemet via reklamintäkter och vill placera ställen där många människor rör sig. Om Trafikkontoret inte gillar platsen ser de helt enkelt till att Clear Channel inte får bygglov och rekommenderar istället en annan plats som Clear Channel i sin tur inte tycker om. På andra håll, som till exempel Djurgården, finns det regler som inte tillåter reklam, vilket förhindrar utbyggnad.

Något som däremot är glädjande är att man sedan förra säsongen utökat öppettiderna så att man kan hämta ut en cykel ända fram till 22.00 och använda den till 01.00. För att finansiera denna förbättring har kommunen bidragit med 1,5 miljoner kronor. Förhoppningsvis är det även på väg att lösa sig med byggloven för det återstående 86 ställen.

För att kunna hyra cykel kan man antingen ladda sitt SL-Accesskort eller köpa ett särskilt cykelkort. Detta kan man göra på www.citybikes.se och det kostar 200 kr/säsong. Är man turist kan man gå till SL-center eller Sverigehuset. Där säljer de säsongskort för 250 kr och 3-dagarskort för 125 kr.

Lars Strömgren, skriver magisteruppsats på Handelshögskolan i Stockholm och är initiativtagare till tankesmedjan Urbanisma på Handels.

På torsdag presenterar Klas Elm, ordförande på Svensk Cykling, vem som vunnit Svensk Cyklings politikerpris 2010. Priset delas ut till den politiker som bäst lyft fram cyklingens positiva effekter det senaste året. Detta sker på torsdag den 21 januari klockan 16 på Mynttorget vid ledamotshuset, Stockholm. Kom gärna förbi och prata en stund med en riktigt cykelhjälte.

Men än så länge är cykelhjälten, vinnaren av Svensk Cyklings politikerpris 2010, hemlig. Spekulationerna har dock redan börjat.

Nu är det upp till dig att gissa hej vilt. Vem tror du vinner politikerpriset 2010? Och har du möjlighet att kika förbi på torsdag? Vore trevligt. Förutom vinnaren själv kommer även Klas Elm finnas på plats.

Om två år ska det finnas ett modernt och väderskyddat cykelparkeringshus alldeles intill Älvsjö station – Sveriges i dag femte största järnvägsstation. Cykelpendlandet har ökat kraftigt i Stockholm senaste åren och därför görs den här satsningen. Byggnaden är också en del i den utbyggnad som sker i Älvsjö centrum med start i vår.

Cykelgaraget kommer vara tre våningar högt. Man kommer kunna ta emot uppåt 250 cyklar. Se Nyhetskanalens inslag om parkeringshuset nedan.

God fortsättning!

Vi inleder 2010 med ett cykeltips för alla stockholmare från ingen mindre än Plura Jonsson, frontman i bandet Eldkvarn:

”Att cykla i Stockholm är fantastiskt. En skön rutt är Kungsholmen-Västerbron-Årstaviken-Eriksdalsbadet, där jag morgonsimmar den varma årstiden.” (Citat från en artikel i tidningen Vårt Kungsholmen.)

Håller du med Plura? Har du ett eget tips för alla som cyklar i Stockholm?

Mycket cykling i DN i dag. De politiska partierna ger sin syn på hur Stockholm ska bli en bättre cykelstad.

De rödgröna menar att Alliansen satsning på cyklisterna i Stockholm är på tok för dålig. Alliansen svarar med att så inte är fallet, och att det är fel att stirra ”blint på anslagen till trafikkontoret”. Folkpartiet har till exempel under sommaren tagit fram ett program de valt att kalla ”Cykelstaden”.

Dock – faktum kvarstår: 2008 och 2009 har satsningarna på cyklisterna varit snåla 15 miljoner. 2007 låg den siffran på mer än det tredubbla. Det är inte okej.

Alliansen verkar inte heller mycket för en bilfri innerstad; problemen för cyklisterna ska lösas utan att påverka bilisterna. Oppositionen, däremot, vill att cyklisterna ska få det bättre på bekostnad av biltrafiken.

I GöteborgsPosten basunerar man på förstasidan ut att ”Bilåkningen har ökat dramatiskt. Kollektivåkandet på samma nivå som på 1960-talet”. Sedan 1960-talet har bilåkandet ökat med 350 procent i Göteborg. För att få hejd på eländet, siktar politikerna på en storsatsning på kollektivtrafiken. Men cyklisterna då?

Nog om politiker. Vad tycker du i frågan? Är Stockholm och Göteborg bra cykelstäder? Är det lätt eller direkt besvärligt att cykelpendla? Eller bara ta cykeln för en fika på stan? Om så, varför? Om inte, varför?