Då var det åter dags för en gästbloggare, denna gång ett välbekant namn för alla cykelvänner med politiskt intresse. Karin Svensson Smith må ha bytt parti men hon har aldrig tvekat när det gäller cyklingens fördelar. Så tilldelades hon också Svensk Cyklings politikerpris tidigare i år. Hennes inlägg idag har tidigare publicerats i Kvällsposten.Varsågod Karin Svensson Smith, bloggen är din:
Under flera veckor har vi via medier följt översvämningskatastrofen i Bangkok. Det behövs inte mycket till inlevelseförmåga för att inse vilka svåra dilemman lokalbefolkningen ställs inför – retirera till säkrare områden eller försöka rädda sina hem. Hur torkan drabbar främst barnen i Östafrika är också bekant för alla som följer nyhetsbevakningen.
Även om allt detta för närvarande utspelar sig i andra världsdelar kommer inte Sverige att slippa konsekvenserna av de pågående klimatförändringarna. En rapport från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap är nu ute på remiss. De fjorton kommuner som mest berörda pekade ut; Kristianstad – Sveriges motsvarighet till New Orleans, men även Stockholm och Göteborg finns med. Förvisso ska förutsättningarna för internationella överenskommelser avhandlas på klimatmötet i Durban.
Men alla globala utsläpp har en lokal källa. Den snabbaste trafikomställningen investeringsmässigt är från bil till cykel. Alla kommuner bör därför snarast göra sin klimatinsats genom att förbättra cykeltrafikens villkor samtidigt som planerna på Förbifart Stockholm och andra fossilprojekt skrinläggs.
Under 1900-talets andra hälft symboliserade bilen modernitet och välstånd. I takt med att bilsamhällets avigsidor blir allt mer uppenbara uppstår önskningar om alternativa trafiklösningar. Även om regeringens miljöbilspremier räcker för att byta drivmedel i 5000 bilar är den betydelselös för den trängsel i tätorterna som den svenska bilparken på 4,4 miljoner fordon bidrar till. Motorvägar, ringleder och genomfarter banade väg för bilsamhällets omdaning av de svenska städerna efter amerikanska ideal. Nu är det dags för att med snabbcykelnät och annan cykelinfrastruktur åstadkomma en motsvarande förändring av persontrafiken.
Den första motorvägen i Sverige anlades mellan Malmö och Lund på 1950-talet. Därför är det glädjande att Trafikverkets stråkstudier för den cykelhighway Malmö – Lund som vi har tagit initiativ till ska vara i december.
För bilister har det länge funnits ett sammanhängande väg- och gatunät som är differentierat efter hastighet samt förväntad trafikvolym. Standard, underhåll, parkering, vägvisning, bensinstationer mm är utformat för bilismens behov. Trafikplaneringen behöver skifta fokus och utgå från trafikslag som minskar klimatpåverkan och oljeberoende samt förbättrar hälsan.
I städerna ska det vara lätt att leva utan bil. Köpenhamn, Groningen och andra städer har visat vad som behövs för att pendlare ska byta bilresor till cykel. Sammanhängande snabbcykelstråk med hög standard bör stå högt på dagordningen.
I städerna bör de trafikslag som är minst utrymmeskrävande prioriteras. För längre sträckor är spårvagns- och busstrafik yteffektivt. Vid kortare resor mår dock folkhälsan bäst av att muskelkraft ersätter motordrift. Ca 95 % av en privatbils livstid står den stilla. Utifrån luftkvalitetssynpunkt är det givetvis bra. Men alla dessa parkeringsrader längs gatorna skulle kunna vara säkra cykelstråk i stället. Trafikplaneringen bör utgå ifrån människoenheter i stället för fordonsenheter.
Det begränsade gatuutrymmet bör fördelas rättvist där omgärdande av ett ton plåt inte ska ges gräddfil i förhållande till resurssnåla sätt att förflytta sig. Kommunens planering bör anpassas för tillgodose ett ökat behov av såväl snabb som maklig cykling. Den pågående statliga cykelutredningen bör föreslå regelverk och uppdrag till Trafikverket som underlättar för detta.
/ Karin Svensson Smith (MP)
