I dag ryter riksdagspolitikern Karin Svensson Smith (MP) till på debattsidan i Dagens Samhälle. Hon menar att tillgängligheten för cykeln – och andra klimatsmarta trafiklösningar – har minskat trots regeringens tal om motsatsen.

Karin har analyserat regeringens infrastrukturplanering och kommit fram till att de planerade infrastrukturinvesteringarna leder till att klimatutsläppen minskar med en ynka tusendel till 2020.

“Det är skandalöst av en regering som påstår sig ha ledartröjan i EU:s klimatarbete! Självklart borde kapaciteten för tåg, cykel och annan klimatsmart trafik prioriteras i stället för nya motorvägar.”

Läs hela hennes debattartikel. Vad tycker du – och varför?

I eftermiddag tar en känd politiker emot Svensk Cyklings politikerpris 2010. Vi berättade om detta för ett par dagar sen här på Cykelsmart. Men redan nu – innan priset delats ut – har GP fått nys om storyn och vem som är pristagaren.

Så det är väl lika bra att vi också går ut med namnet.

Vinnaren av årets politikerpris är… Anneli Hulthén! Läs mer om priset och vinnaren i GP:s artikel.

Bilder och citat från Hulthén kommer senare i eftermiddag.

Vad tycker du – har hon förtjänat priset?

På torsdag presenterar Klas Elm, ordförande på Svensk Cykling, vem som vunnit Svensk Cyklings politikerpris 2010. Priset delas ut till den politiker som bäst lyft fram cyklingens positiva effekter det senaste året. Detta sker på torsdag den 21 januari klockan 16 på Mynttorget vid ledamotshuset, Stockholm. Kom gärna förbi och prata en stund med en riktigt cykelhjälte.

Men än så länge är cykelhjälten, vinnaren av Svensk Cyklings politikerpris 2010, hemlig. Spekulationerna har dock redan börjat.

Nu är det upp till dig att gissa hej vilt. Vem tror du vinner politikerpriset 2010? Och har du möjlighet att kika förbi på torsdag? Vore trevligt. Förutom vinnaren själv kommer även Klas Elm finnas på plats.

Tillsammans med Föreningen Bilfria leder har vi, Svensk Cykling, undersökt hur mycket varje region tänker satsa - eller inte satsa, kanske man i vissa fall ska säga - på cykelvägar de kommande tio åren.

Resultatet varierar. Vissa är betydligt bättre än andra. I topp hittar vi Jämtland, Gotland och Västernorrland. Men det som är mest skrämmande är att de fem sämsta länen, däribland Stockholm och Göteborg, utgör omkring hälften av Sveriges befolkning.

Här kan du läsa undersökningen i sin helhet.

Vad säger du om undersökningen och dess resultat?

DN skriver om undersökningen. Norran inkluderar även en tabell över alla län.

Det är i alla fall vad Johnny Bröndt, vice ordförande i Västtrafik AB, vill. I en debattartikel i Göteborgs-Posten skriver han bland annat att:

Västtrafik måste se resandet ur ett bredare perspektiv. Det skall vara enkelt att resa och vi skall inte se att det ena alternativet är sämre än det andra. Västtrafik kan i kraft av sin storlek hjälpa till att få till stationer för lånecyklar på fler ställen i Göteborg än vad som är tänkbart annars. Här finns stora synergieffekter där vi kan se hur och var göteborgarna reser och därigenom erbjuda platser för lånecyklar på strategiska knutpunkter.

Tanken är god. Och det är kul att en “inifrån” lokaltrafikorganisationen går ut med ett sånt här förslag. Ett som är säkert är att ämnet berör. I dagsläget har 70 kommentarer till debattartikeln gjorts. Och ute i bloggosfären diskuteras det om Johnnys artikel.

Var står du i frågan?

Politik påverkar. Så är det. Och med satsningar och bra politiska beslut kan fler svenskar cykla oftare. Vilket precis är vad vi på Svensk Cykling vill.

För att på ett begripligare och konkretare sätt sprida vad vi kämpar för, har vi på Svensk Cykling nu sammanställt ett cykelpolitiskt manifest. Som vi ska sprida på bästa sätt.

Våra fem huvudpunkter i manifestet:

• Att pengar för investeringar i cykelinfrastruktur öronmärks och återrapporteras av regeringen, regioner och kommuner.
• Ändra skattereglerna så att cykling uppmuntras – t.ex. vad gäller friskvårdsbidrag för cykling som motion samt avdragsrätt för arbetsgivare som möjliggör cykelköp (likt hem-pc-reformen).
• Att cykelparkeringar byggs vid bostäder, arbetsplatser, köp- och resecentra.
• Kräv att kollektivtrafik (både buss och spårbundna färdmedel) möjliggör att cyklar ska kunna tas med.
• Att framkomlighet och säkerhet för cyklister förbättras.

Ladda hem hela manifestet i pdf-format. Där redogör vi mer detaljerat kring den sista punkten.

Ofta förs Köpenhamn fram som norra Europas – ibland världens – cykelstad #1. Och visst är siffrorna i Danmarks huvudstad imponerande.

Men fråga är om inte Odense borde stå överst på pallen?

Under åren 1999-2003genomförde staden en kraftfull kampanj som gav resultat. Staden fick 20 procent fler cyklister och samtidigt gick antalet olyckor NER med 20 procent. Satsningen genomfördes utifrån en långsiktig plan och med budgeterade medel. Och här följer några beslut som hjälpt till att öka antalet cyklister:

• Utbyggnad av cykelbanor och cykelfält
• Smarta cykelbanor för högersväng i korsningar med blandad trafik
• Cyklister har företräde framför bil (jfr zebralagen i Sverige)
• Grön våg (synkade trafikljus) för cyklister
• Säkra cykelvägar till alla skolor, vilket kontrolleras
• Lag som tvingar kommunen att betala skoskjuts till barnen ifall cykelvägen inte är säker

Odense. En cykelstad att se upp till.

Cykelparkeringar, eller rättare sagt bristen på, är ett hinder för att på allvar få igång cyklingen i Sverige. Därför är det positivt att regeringen sätter fingret på problemet – och inkluderar cykelparkering i budgeten.

Att “utarbeta en klarläggande vägledning” kanske inte är den skarpaste formulering man läst, men i alla fall ett steg i rätt riktning.

Målet måste vara att ”mindset” hos politiker och tjänstemän ändrades – när de tänker ”parkering” vid bostadsområden, arbetsplatser, köp- och resecentra, ska de alltid också tänka CYKELparkering!

Saxar ur budgetpropositionen för 2010:

Cykelparkering
I ovan angiven proposition konstaterar regeringen vidare att andelen gång- och cykeltrafik av de korta resorna bör öka och att kombinerade resor med gång/cykel och kollektivtrafik bör underlättas. Ett hinder för en sådan utveckling anges vara att det saknas tydliga anvisningar om hur cykelparkering ska hanteras i den fysiska planeringen. Regeringen har i juni 2009 givit Boverket i uppdrag att utarbeta en klarläggande vägledning för hur frågor om cykelparkering vid järnvägsstationer och resecentra kan hanteras. Uppdraget ska redovisas senast den 30 december 2009.

Mycket cykling i DN i dag. De politiska partierna ger sin syn på hur Stockholm ska bli en bättre cykelstad.

De rödgröna menar att Alliansen satsning på cyklisterna i Stockholm är på tok för dålig. Alliansen svarar med att så inte är fallet, och att det är fel att stirra ”blint på anslagen till trafikkontoret”. Folkpartiet har till exempel under sommaren tagit fram ett program de valt att kalla ”Cykelstaden”.

Dock – faktum kvarstår: 2008 och 2009 har satsningarna på cyklisterna varit snåla 15 miljoner. 2007 låg den siffran på mer än det tredubbla. Det är inte okej.

Alliansen verkar inte heller mycket för en bilfri innerstad; problemen för cyklisterna ska lösas utan att påverka bilisterna. Oppositionen, däremot, vill att cyklisterna ska få det bättre på bekostnad av biltrafiken.

I GöteborgsPosten basunerar man på förstasidan ut att ”Bilåkningen har ökat dramatiskt. Kollektivåkandet på samma nivå som på 1960-talet”. Sedan 1960-talet har bilåkandet ökat med 350 procent i Göteborg. För att få hejd på eländet, siktar politikerna på en storsatsning på kollektivtrafiken. Men cyklisterna då?

Nog om politiker. Vad tycker du i frågan? Är Stockholm och Göteborg bra cykelstäder? Är det lätt eller direkt besvärligt att cykelpendla? Eller bara ta cykeln för en fika på stan? Om så, varför? Om inte, varför?

Som vi skrev tog folkhälsoministern Maria Larsson igår de första tramptagen i tävlingen SverigeTrampet. Platsen var Rosenbadsparken i Stockholm. Scanpix var där och plåtade och stämningen var trivsam, trots halvkyligt väder.

Ministern visade sig vara en mycket hängiven cyklist som mer än gärna cyklar. Varje år ger hon sig även ut på cykelsemester med vänner. Det är bara att hoppas att hennes entusiasm smittar av sig på de andra inne i maktens korridorer. Eller som hon själv säger:

”Jag tror inte det dröjer länge innan alla statsråden börjar cykla.”