Som vi tidigare skrivit har Svensk Cyklings skolprojekt Cykelhjältarna nu haft premiär. Allra först ut var Sundsvall och Matfors Skola som i torsdags genomförde cykeldagen. Arrangemanget var mycket uppskattat bland eleverna. Flera nyhetsmedier, bland annat Svt Mittnytt, fanns på plats för att rapportera om projektet.

Dagen därpå, i fredags, var det Göteborg och Nytorpsskolans tur att få besök av Cykelhjältarna. Fjärdeklassarna började dagen med en genomgång av cykelns historia, prat om miljö och vikten av att röra på sig. Därefter pratade polisen om trafikregler och trafikvett. Avslutningsvis fick eleverna själva få prova på att cykla en särskild bana ute på grusplanen. De som inte hade cyklar fick låna av Svensk Cykling. Sveriges Radio fanns på plats för att prata cykling med barnen.

Klassläraren Marie-Louise Jervelycka var nöjd med dagen: ”Det är inte alla barn som har cyklar så det här är extra roligt för dem. Cykling på schemat, det vore nåt det! Det är jättebra att eleverna får pröva på att cykla.”

Områdespolisen Robert Björklund: ”Barnen är väldigt vetgiriga och kloka, men det är klart att det finns saker att jobba med, till exempel frågor om trafiksäkerhet. Här i Hammarkullen är det inte alls är en självklarhet att alla har en cykel hemma.”

Idag fortsätter Cykelhjältarna sin turné med ett stopp i Malmö och Marbäcksskolan. Smygstarten av skolprojektet avslutas sen på onsdag med ett fjärde och sista stopp i Stockholm och Vällingbyskolan. Därefter är tanken att resten av landets skolor själva ska ansöka om att få genomföra Cykelhjältarna, som utformats som ett stipendium.

Svensk Cyklings ordförande Klas Elm har skrivit ett debattinlägg om varför det är så viktigt att barn får cykla till skolan. Läs hans inlägg nedan och lämna sen gärna en kommentar med dina synpunkter.

Svenska barn behöver röra på sig mer. Det är huvudskälet till att Svensk Cykling i dagarna trampar igång en stor skolsatsning, Cykelhjältarna, för landets fjärdeklassare. Att inte fastna i en stillasittande livsstil redan som skolbarn borde vara en prioriterad fråga för skola, föräldrar och samhälle. Länge var cykling till och från skolan ett smart och naturligt sätt för barn att få en daglig dos motion. Men något oroväckande har skett.

Slentrianmässigt skjutsas barn till skolor i onödan. Lika illa är det faktum att många skolor förbjuder eleverna att cykla till skolan. Anledningen sägs vara den ofta mycket dåliga trafiksituation som finns runt Sveriges skolor.

Vi anser att problembilden är rätt, men lösningen fel. Omsorgen om föräldrarnas möjlighet att skjutsa barnen ända in på skolknuten väger tydligen tyngre än barnens möjlighet till en bra och aktiv start på dagen.

Danska forskare har funnit att barn som cyklar till skolan rör sig mer under hela dagen. Man vet inte säkert varför så är fallet, men en tes är att den förändrade blodsockerhalten i och med cyklingen på morgonen gör eleverna lugnare och mer uppmärksamma under lektionerna och sedan naturligt mer aktiva under rasterna. Detta leder automatiskt också till bättre skolresultat.

De danska studierna visade också att de barn som cyklade till skolan hade 10 procent bättre kondition än övriga barn. Och det kan vara en viktig skillnad. På en femgradig nivåskala löpte barnen med lägst kondition 150 procent större risk för samlade riskfaktorer som hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. Medelgruppen löpte 30 procent större risk. Den förbättrade konditionen som cykling till skolan ger, flyttar upp barnen till en bättre nivå och minskar därmed riskerna för välfärdssjukdomar.

När man jämför vardagscykling med organiserad idrott står sig cykling också mycket bra. Ett barn som har fyra kilometer till skolan får bättre kondition uppe på cykeln än om hon/han spelar fotboll två gånger i veckan.

I maj är det premiär för Svensk Cyklings skolprojekt Cykelhjältarna. Målet med projektet är att få fjärdeklassare i hela landet att cykla mer – för hälsan men också för miljön. Att få in motion på ett naturligt sätt i vardagen. Vi tror att det är en helt nödvändig satsning, med tanke på det stillasittande samhälle som våra barn fostras in i.

Det är dags att ta hand om morgondagens vuxna – innan det är för sent.

Klas Elm
ordförande Svensk Cykling

Nu på torsdag inleder Svensk Cykling sitt nationella skolprojekt Cykelhjältarna. Tanken med projektet är att genom teoretiskt och praktiskt lärande få fler elever att ta cykeln till och från skolan. Samtidigt vill vi att politiker, lärare och föräldrar får upp ögonen för hur pass nyttigt och bra cykling är.

Varför? Därför att dagens barn är morgondagens vuxna. De är framtiden. Och när nu fler barn än någonsin blir skjutsade i bil till och från skolan, tycker vi att det är dags att göra något. Vi måste ta hand om våra barn. Ge de chansen till en sund vardagsmotion.

Konkret består Cykelhjältarna av en halvdag i cyklingens tecken för landets fjärdeklassare. Eleverna får först lättsam information om varför cykling är bra för hälsan och miljön och hur man cyklar i trafiken. Därefter är det dags för praktiska cykelövningar på en rolig hinderbana.

Cykelhjältarna smygstartar under maj med fyra skolor i Sverige. Allra först ut är Matfors Skola i Sundsvall. Dagen därpå är det Göteborg som gästas och i början på nästa vecka är det Malmös och Stockholms tur. Därefter är det fritt fram för landets övriga skolor att ansöka om att få genomföra Cykelhjältarna, som är utformat som ett stipendium.

Vi kommer givetvis att skriva mer om Cykelhjältarna framöver.

På Svensk Cykling hemsida finns ett pressmeddelande med kommentarer från ordförande Klas Elm.

Svensk Cyklings ordförande Klas Elm har skrivit ett debattinlägg om varför det är så viktigt att samhället satsar på cykling. Läs hans inlägg nedan och lämna sen gärna en kommentar med dina synpunkter.

Nollvisionen i trafiken är populism – cykling kan rädda fler liv

I Sverige dör nästan 400 personer i trafiken varje år. Varje dödsfall är en tragedi. En fin vision är att radera ut dessa siffror helt – den så kallade nollvisionen. Det vore givetvis bra. Men att omkomma i trafiken är inte det enda sättet att möta en för tidig död. Långt fler än 400 personer dör varje år av så kallade välfärdssjukdomar. Här är den enskilt största riskfaktorn en stillasittande livsstil. Till exempel genom att man väljer bilen framför cykeln. Varför så ensidigt fokusera på nollvisionen när ökad cykling kan rädda många fler liv? Anar man kanske till och med en slags populism i vurmandet för biltrafik?

Vi vet i dag att den relativa risken att dö i förtid är 40 procent högre för människor med en passiv livsstil. Därför bör beslutsfattare, om de verkligen vill rädda liv, satsa på att få oss aktiva. Bort från den stillasittande livsstil som många av oss har.

I dag görs tio procent av alla korta resor i Sverige på cykel. Om andelen cyklister skulle öka till 15 procent, skulle drygt 1 200 människor räddas från en för tidig död. Det är tre gånger fler än de som årligen dör i trafiken. Matematiken är enkel men bygger på avancerade studier och forskning, bland annat från Danmark. Med ökad cykling undviks onödiga dödsfall – och anhörigas lidande.

En ökning på fem procentenheter, som i exemplet ovan, är ingen fantasisiffra. I vårt grannland Danmark cyklar dubbelt så många jämfört med Sverige. I Malmö görs redan i dag 25 procent av alla korta resor på cykel. I såväl Köpenhamn som i Amsterdam ligger den siffran på nästan 50! 15 procent, och 1 200 räddade liv, borde alltså vara fullt möjligt i Sverige.

Krasst sett sparar samhället dessutom mycket pengar på ökad cykling. WHO har tagit fram redskap för att beräkna samhällsnyttan med satsningar på cykling. Forskarnas mest försiktiga säkerställda beräkningar visar att samhällsnyttan är tre till fem gånger investeringen. För att inte riskera kritik för uppblåsta siffror räknar forskarna bara på kostnader för förtidig död och alltså inte på de långt större kostnaderna för sjukvård. Skeptikern tror kanske då att riskerna med att cykla inte är inräknade. Det är de, men däremot är riskerna mycket små. Och ju fler som cyklar, desto mindre blir de. I Odense i Danmark har man satsat hårt på ökad cykling. På fem år ökade cyklingen med 20 procent, samtidigt som antalet olyckor under samma period minskade med 20 procent.

Den svenska regeringen lyfte i våras fram behovet av ett tydligt folkhälsoperspektiv i de transportpolitiska målen. Tyvärr riskerar dessa mål att stanna vid fina ord. Lovvärda ambitioner ekar tomt om de inte följs av resurser och konkreta beslut. Redan idag cyklar cirka 10 procent av svenskarna, men när staten satsar resurser tilldelas cyklingen mindre än 1 procent.

Forskningen visar alltså att de mest försiktiga kalkylerna ger mellan tre till fem kronor tillbaka på varje krona satsad på ökad cykling. Vilka andra trafiksatsningar kan visa motsvarande siffror?

Klas Elm
ordförande Svensk Cykling

Under onsdagen arrangerade Svensk Cykling ett lunchseminarium i Sveriges riksdag för att diskutera olika cykelpolitiska frågor tillsammans med ledamöter och tjänstemän från alla riksdagens partier. Moderator under seminariet var Klas Elm från Svensk Cykling och inbjudna talare var Lars-Bo Andersen från Syddansk Universitet samt Anders Roth från Trafikkontoret i Göteborg.

Andersen och Roth pratade om hur ökad cykling kan bli en lönsam affär för hela samhället. För ju fler som cyklar desto bättre blir miljön, folkhälsan och trafiksituationen. Enligt Folkhälsoinstitutet leder enbart brist på motion till kostnader för samhället på 6 miljarder kronor årligen. Därför är det inte så konstigt att en studie som gjorts på uppdrag av Vägverket visar att satsningar på cykeltrafik är mer samhällsekonomiskt lönsamma än något annat trafikslag – hela fem gånger pengarna om man bortser från vårdkostnader och endast räknar med förtida död på grund av inaktivitet.

Majoriteten av alla bilresor görs idag på sträckor kortare än fem kilometer. Studien visar dock att om politikerna satsade på ökad framkomlighet för cyklister samt införde skatteincitament till cykelköp, likt det man gjort i Storbritannien, skulle fler välja cykeln.

Efter många års klagan på att det aldrig är riktig vinter i södra Sverige har vi nu fått så vi tiger. Nu kan även sörlänningar förbereda sig bra för Vasalopp och Vikingaränn – eller bara ta på skidor eller skridskor på helgen för en lite tur med barnen i all enkelhet. Fotbollsplanerna är spolade och ungar och vuxna är ute och åker på helgerna – härligt!

Men som Karolinska Institutets forskare konstaterar: om man ser till folkhälsan ställer snön till problem.
För även om det är positivt att svenskarna kan vintersporta enklare, är den dagliga vardagsmotionen viktigare för att hålla samhällets kostnader för bristande folkhälsa nere.

Maria Wikland på KI säger att det är viktigare att svenskarna cyklar till jobbet/skolan, som alternativ till en passiv transport som bil eller buss, än helgens skidtur. Att kommunerna satsar på att hålla cykelvägarna plogade är med andra ord viktigare än skidspår (även om man helst skulle önska sig bägge).

För det går utmärkt att cykla på vintern. Om man tänker till lite på klädseln och däcken så funkar det fint. Min egen cykelväg (11 km) in till Stockholm city sköts utmärkt av snöröjarna. Och under de senaste dagarnas kollektivtrafikkaos, då det verkar som att ALLA stockholmare väljer bilen istället, cyklar man förbi stillastående bilköer med ett leende på läpparna under balaklavan.

Cyklar också du under vintern?

Hälsningar,
Klas Elm, ordförande Svensk Cykling

Tänk att få sätta dig i en skön fåtölj, tända en cigg, sätta på lite musik, slå på ventilationen och vrida om startnyckeln. Köra åtta kilometer till jobbet och känna värmeslingorna i baken. Bäst är att vara ensam i bilen, ja, missförstå mig rätt nu: Frugan tar ju cykeln till jobbet. Det är åt andra hållet och samtidigt kan hon cykla förbi dagiset med lillan. Eftersom jag tjänar mer så blir det lätt så att hon också får hämta vårt barn på barnstugan och handla när ändå pedalerna är i gång, om man säger så. Oftast har hon gjort något riktigt gott till middag. Och hon hinner med tvätt och städning också. Hon är så pigg. Jag undrar var hon får all sin energi ifrån? Måste vara all träning genom cyklandet!

Själv är jag ofta trött – ”och grinig”, säger hustrun. Det är ju långa dagar. Ingen frisk luft. Ingen sol. Ingen motion. Och långa bilköer både på morron och på kvällen. Visst, säger du, det finns kollektivtrafik. Du hör ju på ordet! Kolchos, svett, fuktigt ylle och knuffar och jäkelskap. Det är klart, att man kan ju gå till jobbet eller cykla … Men näe! Jag har ju viktiga papper att ta med i portföljen.

En kollega på jobbet bor på samma gata som vi. Han brukar komma fram fortare än mig. Det är en riktig lustigkurre. Han har en väst på sig när han cyklar. På den står: BLI FET I BILKÖ. Och han verkar ha gott om energi för ofta ser jag honom ute och leker med sina barn, eller åker skidor med frugan. Och så är han också Friskisledare och brunbränd.

Nej, man skulle kanske ta och göra nått åt bilringarna. Ja inte dubbdäcken, men de runt midjan alltså! Jag läste att stillasittandet (bilen, kontoret, framför tv:n) är en riskfaktor minst lika farlig som rökningen. Snart har de väl tagit ifrån en allt roligt. Räcker det inte med att jag betalar bilskatt, trängselavgifter, drivmedel och avbetalningar? Varför ska man hyckla?

Tids nog får man cykla.

Peter Lamming
– informatör på YFA (Yrkesföreningar för Fysisk Aktivitet)

Det finns många olika typer av vardagscyklister. Vissa nöjer sig med att ta fram cykeln ett par gången i veckan. Kanske en dag till jobbet, en annan till närlivsbutiken. För andra måste något drastiskt ske för att de ska lämna cykeln hemma. Sen har vi de där vardagscyklisterna som utöver jobbpendlandet sällan missar chansen till lite extra motion på cykeln. Ett par svettiga mil under helgen eller en avkopplande landsvägsrunda en sommarkväll.

Tillhör du den sista gruppen ovan, är cykl.se en sajt du antagligen skulle uppskatta. Cykl.se är en gratis digital träningsdagbok och mötesplats för alla ”landsvägsriddare, skogstrampare, spinnare, motionärer och mer eller mindre vanliga cyklister”.

Man bokför enkelt sina egna tider, sträckor och dagar. Du får rolig statistik – och kan jämföra dina resultat med andra medlemmar på sajten. Kanske hittar du nya träningskompisar att cykla med?

Jag tycker att allvarliga huvudskador är så pass sällsynta bland cyklister att man inte behöver cykelhjälm. Se på Nederländerna, världens säkraste cykelland [1] där ingen bär hjälm. Hemma i Sverige får cyklister en hjärnskakning på två miljoner kilometer, trots att bara var femte svensk cyklist bär hjälm [2]. Och hjärnskakningar är inte ens särskilt farligt, det är över på en dag och man får inga bestående men.

Vi måste tänka mindre på säkerhetsattiraljer och mer på den enskilde cyklistens ansvar och möjlighet att cykla försiktigt och med värdighet.

Ett exempel: varför är det så lätt för poliser att haffa cyklister som kör mot rött? Den cyklist som har koll upptäcker såklart polisen och undviker att få böter. Fick du böter är du en klant, helt enkelt! Pinsamt!

Så glöm hjälmen, sluta gnälla på poliser, klä dig snyggt, cykla med värdighet och var omtänksam mot andra … och se till att klara dig från att få böter!

Exempel: se hur bondbruden Famke Janssen cyklar i New York:
Famke Janssen rides her Omafiets in NY

Erik Sandblom
– bloggar om persontransporter på Ecoprofile.se och gillar cyklar, tåg och rymdskepp.

[1]
Nederländerna: Världens säkraste cykelland

[2] Det cyklas två miljarder kilometer om året i Sverige (källa VTI, Tema Cykel – skadade cyklister. Analys baserad på sjukvårdsregistrerade skadade i STRADA tabell 1). 1 000 hjärnskakningar per år enligt VTI, Trafikskador 1998-2005 enligt patientstatistik, tabell 12a. 15-20% av cyklisterna bar hjälm under den undersökta perioden enligt VTI, Cykelhjälmsanvändning i Sverige 1988-2007.

Igår publicerade DN en artikel med rubriken ”Cyklister kan bli infertila”. I artikeln hänvisar man till en spansk studie som visar att män som cyklar minst 30 mil i veckan kan få så dåliga spermier att de nästan blir infertila.

Visst, för en minoritet män kan infertilitet orsakas av alltför mycket stillasittande i samma position. I ett bilsäte, på en kontorsstol, på en cykelsadel. Men då är det främst stillasittandet som sådant som är boven i dramat. Inte cykling som enskild faktor.

Sen är ju 30 mil i veckan en bra bit att cykla (6 mil om dagen). Hur många ”vanliga” cyklister kommer upp i den nivån? Inte många.

Uppdatering: Mikael förtydligar i kommentarerna att ovanstående endast är aktuellt för sadlarna på racercyklar. Sadlar som få av oss ”vanliga” cyklister använder.