Kategoriarkiv: Gästbloggare

23 januari, 2012, av Johan

Gästbloggare Åke Ståhlspets, Trafikverket: Cykeln i fokus

Cykeln har de senaste åren kommit högre upp på den politiska agendan såväl på lokal som på nationell nivå. På pluskontot för cyklandet finns flera övergripande politiska mål.

-        Miljö (drygt 3o procent av växthusgaserna kommer från transportsektorn)

-        Hälsa (regelbunden cykling 4 kilometer tur och retur halverar risken att dö i hjärt- och kärlsjukdomar för en normaltränad medelålders innevånare)

-        Trängsel, partiklar och buller (alltfler svenska städer kan inte längre hantera fler bilar i stadskärnan)

Att byta ut korta bilresor i tätort och cykla istället skulle definitivt bidra till en bättre måluppfyllelse.

På lokal nivå vill också alltfler politiker öka andelen cyklister. Linköping vill exempelvis att staden skall bli Europas bästa cykelstad. Här är några andra målsättningar:

-        Göteborg: Öka andelen cykeltrafik från 8 till 12 procent.

-        Malmö: Öka cykelandelen med 10 procent.

-        Jönköping: Öka cykelandelen i centrala Jönköping med 20 procent

-        Lund: Öka cykeltrafiken per innevånare med 5 procent

Mål och visioner i all ära men för att nå resultat måste också cykeln prioriteras i samhällsplaneringen och få både personella och ekonomiska resurser. Annars blir det ingen verkstad av alla fina ord.

På nationell nivå har Trafikverket nyligen redovisat ett regeringsuppdrag ”ökad och säker cykling”. Ett dokument på 36 sidor som bland annat konstaterar att den stora potentialen för ett ökat cyklande finns inom och i närheten av de större tätorterna. Potentialen finns tveklöst. I en medelstor svensk stad är ungefär varannan bilresa kortare än fem kilometer – en sträcka som går ungefär lika snabbt att cykla som att åka bil.

Att avsätta medel till cykelåtgärder längs det kommunala väg- och gatunätet i de större tätorterna bedöms som den faktor som främst bidrar till en ökad och säker cykling. I strategin framhålls att cykeln bör betraktas som ett eget trafikslag och finnas med tidigt i samhällsplaneringen. Samverkan är viktigt i detta sammanhang där kommunerna, planupprättarna och Trafikverket gemensamt måste se till att cykelfrågorna prioriteras mer och kommer med i samhällsplaneringens tidiga skeden.

Okej, nu finns en nationell strategi, men vad garanterar att strategin blir ett levande dokument och inte en hyllvärmare?

Den största möjligheten för att strategin efterföljs är att den nu bryts ner i en handlingsplan med prioriterade aktiviteter som resurssätts. Den största garanten för att det blir ”bli verkstad” av arbetet är att handlingsplanen kommer att utformas i nära dialog med aktörer och intressenter inom området. En viktig aktör i detta sammanhang är exempelvis Svensk Cykling som deltar i en upptaktsträff i mitten av februari där handlingsplanen i ett första steg skall brytas ned.

Eftersom jag jobbat med cykelfrågor de senaste 16 åren både på lokal och på nationell nivå känns de närmaste åren mycket spännande. Har tidigare inte upplevt att politiken varit så enad om att cyklandet måste öka, som den är nu. Skall nu cyklandet öka måste mer resurser tilldelas cykeln, och framför allt måste cykeln betraktas som ett eget och seriöst transportsätt i infrastrukturen. (Varför måste exempelvis cyklisten trycka på en knapp för att få grönt ljus när bilisten får grön våg genom en teknisk lösning).

Här börjar vi närma oss ”pudelns kärna”. I realiteten måste mer medel föras över från den traditionella bilinfrastukturen till cykelhöjande åtgärder. Kombineras detta med att ta ut marknadsmässiga kostnader för bilparkering och en restriktivare hållning till bilen kommer processen med att öka cyklandes andel av transporterna att påskyndas.  I slutänden är det politiska beslut som är avgörande. Här gäller det att politiker är modiga och även törs genomföra obekväma beslut för motordriven trafik.

Åke Ståhlspets
Transportutvecklare, Trafikverket

Publicerat i Gästbloggare, Okategoriserade
Lämna en kommentar
12 januari, 2012, av Adam

Gästbloggare Jakob Hammarbäck: Den farliga högersvängen för cyklister

Dagens gästbloggare heter Jakob Hammarbäck och är året-runtcyklist som arbetar i det egna företaget Pitaya (www.pitaya.se). Jakob arbetar med beteende och attitydförändring i trafiksäkerhetsprojekt för kommuner, regioner och företag.

- Eftersom en stor del av transportfrågorna idag handlar om information ligger en tonvikt på smarta, enkla, tillgängliga lösningar som uppmuntrar ett hållbart resande.  Ett särskilt intresse för hyrcyklar/ lånecyklar finns eftersom det är i skärningen mellan vision, strategi, användarbeteende och tekniska lösningar som ger komplexa utmaningar. säger Jakob.

Här nedan följer hans inlägg:

Den farliga högersvängen för cyklister

Cyklister syns inte när de står bredvid en lastbil som skall svänga höger. Cyklisten kan hamna under lastbilen vilket resulterar i en mycket allvarlig olycka. Ni kanske har sett de vitmålade så kallade “ghostbikes” som får oss att tänka på allvaret i trafiken, och att det är dags att investera för cykling på riktigt.


(Foto:Christian Gillinger/Cyklistbloggen.se)

När vi dessutom har en infrastrukturminister som tycker man skall göra det tillåtet att cykla mot rött, måste detta inlägg skrivas. SvD berörde detta ämne nyligen men inte tillräckligt bra.

Jag tycker att vi i Sverige snarast kan införa en trafiksignal för cyklister som ger dem rätt att svänga höger. Den kan se ut såhär:

Detta inlägg vänder sig till er i cykelsverige som vill ha få fler att cykla, höja kunskaperna om cyklingens goda samhällseffekter och höja trafiksäkerheten för cyklister.

Döda vinkeln för lastbilar är större än cyklisterna tror.

En ny lösning:

Inför ett nytt trafikljus.

Redan idag finns det möjlighet att sätta upp en trafiksignal med grön pil för högersväng. Idag är den signalen enbart reserverad för bilar, eller cyklar. Här skulle trafikkontoret i Stockholm och andra hårt trafikerade städer kunna sätta upp ett trafikljus som lyser grönt bara för cyklister. På vägverkets sida för vägmärken och signaler finns inga särskilda regler för vad som gäller för trafiksignaler. Men juristerna brukar ju vara duktiga på att hitta en smart lösning om det skulle finnas ett problem.

En uppenbar fördel är att cyklister som skall svänga höger hela tiden kan passera och åka vidare så att de inte stannar i den döda vinkeln. Nackdelen kan förstås vara problem att införa en ny sorts trafiksignal. Men eftersom trafiksignalen för cyklister ofta sitter placerat lite avsides än vanliga trafiksignaler och dessutom har en mindre diameter samt att den har en särskild blå cykelsymbol ovanför borde underlätta.

Till min glädje, och alla andra så kan vi faktiskt hitta denna lösning i vårt grannland. Självklart har Köpenhamn redan infört en grön högersväng för cyklister.

Stort tack till Per-Erik Hahn som är cykelsamordnare i Linköping och hade kameran med sig.

Jag skickade denna bild till trafikkontoret Stockholms stad och fick följande svar:

“Att skicka ut cyklister i en korsning med grönt ljus när korsande trafik också har grönt känns galet och kommer troligen aldrig att provas i Stockholm. Däremot kan vi nog tänka oss att låta cyklister köra i högersväng när det är röd signal. Förutsättningen är ju förstås att det finns tillräckligt med utrymme.

Ett sätt att lösa den situationen är att låta cykeltrafiken gå till höger om signalen på cykelbana.”

En konsultkollega till mig skickade även denna reflektion:

“En komplikation är det övergångsställe som i regel ligger alldeles före korsningen. Högersvängande cyklist måste passera det mot rött (medan de gående har grönt), innan hen högersvänger enligt grönpilen. Detta behöver regleras i trafikförordningen så att cyklisten måste släppa förbi gröngående fotgängare innan hen gör högersväng. Också högersvängen måste regleras med väjningsplikt för grönkörande fordon som kommer från vänster.”

Gamla lösningar, men inte mindra aktuella!

Cykelboxar – låt cyklisterna komma först.

En cykelbox är ett reserverat område längst fram i filen där cyklisten kan stanna i väntan på rött. En cykelbox gör att cyklisterna står framför bilarna vilket ökar deras synlighet avsevärt. Här har man på vissa håll satt upp särskilda trafiksignaler för cyklister som slår om till rött några sekunder före bilarna får grönt. På det viset hinner cyklisterna få up farten och köra undan innan bilarna startar.

Cykelfält

Genom att måla cykelfält längs med filerna får cyklisterna möjlighet att ta sig fram i ett eget utrymme. Självklart är många överens om att egna separat cykelbanor där man kan cykla separat från biltrafiken är det bästa. Amsterdam och Köpenhamns är lysande exempel, men nu har ju inte svenska städer byggts för att cykeln skall vara i fokus. Separata cykelfält är en bra början. När cyklisterna kommer fram till en bilkö kan de helt enkelt glida fram förbi alla stillastående bilar. Vissa tider på dygnet kan det i Stockholm bli fullt på cykelfälten. Jag tog bilden vid Stockholm Central kl8 på morgonen.

Men tanken är att de så småningom kan komma fram till en cykelbox.

Här en bild på cykelfält som slutar i cykelbox, hittar inte originalbilden, så denna kommer från cyklistbloggen. (En utmärkt blogg som ni kan följa)

Smartare lastbilar – En lastbil är en lastbil är en buss.

Varför skall fordon se ut som de alltid har gjort. Varje år satsas det stora resurser på att utveckla hjälpsystem för lastbilschaufförer. Det är kameror, sensorer, radar och lampor som varnar för något i döda vinkeln. Men det är kanske inte tekniska hjälpmedel som är lösningen- utan smartare design!

Här nedan ser du ett exempel på hur framtidens lastbilar i staden kan se ut. Man bygger het enkelt lastbilen på ett busschassi istället för på ett lastbilschassi, så att föraren sitter långt ned. På höger sida får föraren en stor dörr med stort fönster och stora speglar. Arbetsmiljön blir bättre, eftersom hen inte behöver klättra upp och ner i hytten. Lastbilen heter DCV,DistributionConceptVehicle och rullar nu i Växjö.

Självklart kan man komplettera stora fordon med varningsutrustning. I Tyskland framför nu cykelfrämjandet krav på “dödavinkelsensor” som bromsar automatiskt.

Sätt upp extra speglar på trafikljusen

Transportation för London har på några ställen satt upp speglar som gör det mycket lättare för lastbilschauffören att se vad som finns i döda vinkeln.

Släpp fram cyklarna tidigare

Många städer gör så att cyklisterna får starta några sekunder före bilarna Om de dessutom står i en cykelbox hinner cyklisterna köra iväg en bit innan bilarna kommer ikapp. Vill man dessutom vara smart så klockar man såklart trafikljusen för en grön våg i 30 km/h istället för något annat. Det ger jämnare trafik för alla, mindre accelerationer och mindre tvära inbromsningar, vilket sparar miljö och buller. EU rekommenderar nu städerna att sätta 30 som norm i städerna, vilket jag bloggat om tidigare.

Hur man löst det i Nederländerna kan man studera i denna fascinerande film.

Slutligen. Jag skickade detta till den pågående cykelutredningen och fick följande svar:

“Tack för ditt mail. Vi har mottagit det och tagit del av dina synpunkter.”

Publicerat i Gästbloggare, Kloka ord, Stockholm, Säkerhet, Trafik
Etiketter , ,
8 kommentar
07 december, 2011, av Adam

Gästblogg: ”Det ska vara lätt att leva i städerna utan bil”

Då var det åter dags för en gästbloggare, denna gång ett välbekant namn för alla cykelvänner med politiskt intresse. Karin Svensson Smith må ha bytt parti men hon har aldrig tvekat när det gäller cyklingens fördelar. Så tilldelades hon också Svensk Cyklings politikerpris tidigare i år. Hennes inlägg idag har tidigare publicerats i Kvällsposten.Varsågod Karin Svensson Smith, bloggen är din:

Under flera veckor har vi via medier följt översvämningskatastrofen i Bangkok. Det behövs inte mycket till inlevelseförmåga för att inse vilka svåra dilemman lokalbefolkningen ställs inför – retirera till säkrare områden eller försöka rädda sina hem. Hur torkan drabbar främst barnen i Östafrika är också bekant för alla som följer nyhetsbevakningen.

Även om allt detta för närvarande utspelar sig i andra världsdelar kommer inte Sverige att slippa konsekvenserna av de pågående klimatförändringarna. En rapport från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap är nu ute på remiss. De fjorton kommuner som mest berörda pekade ut; Kristianstad – Sveriges motsvarighet till New Orleans, men även Stockholm och Göteborg finns med. Förvisso ska förutsättningarna för internationella överenskommelser avhandlas på klimatmötet i Durban.

Men alla globala utsläpp har en lokal källa. Den snabbaste trafikomställningen investeringsmässigt är från bil till cykel. Alla kommuner bör därför snarast göra sin klimatinsats genom att förbättra cykeltrafikens villkor samtidigt som planerna på Förbifart Stockholm och andra fossilprojekt skrinläggs.

Under 1900-talets andra hälft symboliserade bilen modernitet och välstånd. I takt med att bilsamhällets avigsidor blir allt mer uppenbara uppstår önskningar om alternativa trafiklösningar. Även om regeringens miljöbilspremier räcker för att byta drivmedel i 5000 bilar är den betydelselös för den trängsel i tätorterna som den svenska bilparken på 4,4 miljoner fordon bidrar till. Motorvägar, ringleder och genomfarter banade väg för bilsamhällets omdaning av de svenska städerna efter amerikanska ideal. Nu är det dags för att med snabbcykelnät och annan cykelinfrastruktur åstadkomma en motsvarande förändring av persontrafiken.

Den första motorvägen i Sverige anlades mellan Malmö och Lund på 1950-talet. Därför är det glädjande att Trafikverkets stråkstudier för den cykelhighway Malmö – Lund som vi har tagit initiativ till ska vara i december.

För bilister har det länge funnits ett sammanhängande väg- och gatunät som är differentierat efter hastighet samt förväntad trafikvolym. Standard, underhåll, parkering, vägvisning, bensinstationer mm är utformat för bilismens behov. Trafikplaneringen behöver skifta fokus och utgå från trafikslag som minskar klimatpåverkan och oljeberoende samt förbättrar hälsan.

I städerna ska det vara lätt att leva utan bil. Köpenhamn, Groningen och andra städer har visat vad som behövs för att pendlare ska byta bilresor till cykel. Sammanhängande snabbcykelstråk med hög standard bör stå högt på dagordningen.

I städerna bör de trafikslag som är minst utrymmeskrävande prioriteras. För längre sträckor är spårvagns- och busstrafik yteffektivt. Vid kortare resor mår dock folkhälsan bäst av att muskelkraft ersätter motordrift. Ca 95 % av en privatbils livstid står den stilla. Utifrån luftkvalitetssynpunkt är det givetvis bra. Men alla dessa parkeringsrader längs gatorna skulle kunna vara säkra cykelstråk i stället. Trafikplaneringen bör utgå ifrån människoenheter i stället för fordonsenheter.

Det begränsade gatuutrymmet bör fördelas rättvist där omgärdande av ett ton plåt inte ska ges gräddfil i förhållande till resurssnåla sätt att förflytta sig. Kommunens planering bör anpassas för tillgodose ett ökat behov av såväl snabb som maklig cykling. Den pågående statliga cykelutredningen bör föreslå regelverk och uppdrag till Trafikverket som underlättar för detta.

/ Karin Svensson Smith (MP)

Publicerat i Gästbloggare, Miljö, Okategoriserade, Politik, Trafik
Etiketter
Lämna en kommentar
18 november, 2010, av Petter

Gästbloggare: Cykling förlänger livet och ökar trafiksäkerheten

Sverige är ett väldigt säkert land att cykla i. Men det finns ett land som är ännu säkrare, och det är Nederländerna. Paradoxalt nog är inte säkerheten högsta prioritet i Nederländerna. Istället drar man nytta av sambandet mellan ökad cykling och ökad säkerhet. Ju fler som cyklar, desto lägre blir olycksfrekvensen.

Det visar sig när man jämför länder med mycket cykling jämfört med länder med lite cykling. Samma mönster uppträder när man jämför städer och till och med enskilda korsningar. Det tycks bero på att bilisterna blir försiktigare när de förväntar sig att träffa på cyklister. Tre av fyra omkomna cyklister dog i kollision med motorfordon i Sverige.

Att mer cykling gör det säkrare visar sig också över tid. Cyklingen i Portland och i New York har ökat starkt på nittio- och 00-talen utan att antalet olyckor följt efter. Samma tendens visar sig i korsningar, det visar studier från USA och Göteborg.

Men innebär det att de första cyklisterna måste ta risken och uppoffra sig för att det ska bli säkrare för nästkommande? Nja. Data från Danmark och Nederländerna visar att de som cyklar till jobbet lever längre. I Danmark fann man att bland 30 000 vuxna fick cykelpendlarna 40% lägre dödlighet. Hälsoeffekten av cykling är alltså mycket större än risken för kollisioner.

I den danska studien justerade man för sammanträffanden som blodtryck, rökning, annan fysisk aktivitet och andra faktorer. Det är alltså inte så att alla cyklister från början är supermänniskor med otroligt bra hälsa, utan det är själva cyklingen som gör att man får bättre hälsa och längre livslängd.

I studien från Nederländerna utgick man från vetenskaplig litteratur om hälsa och trafikolyckor och kom fram till att vardagscykling skulle förkorta livet med fem till nio dagar på grund av trafikskador. Men hälsoeffekten är mycket större och förlänger livet med tre till fjorton månader.

Svenska myndigheter brukar prata om ”oskyddade trafikanter”, det vill säga de som inte sitter i en plåtbur. Men de borde uppdatera sig och läsa forskningen. De bästa sättet att skydda sig är att cykla eller gå mer – cyklister lever längre!

/Erik Sandblom – bloggar om persontransporter på Ecoprofile.se och gillar cyklar, tåg och rymdskepp.

Källor:

Fietsberaad: Cycling in the Netherlands

Grist: There’s safety in numbers for cyclists

Injury Prevention. Safety in numbers: more walkers and bicyclists, safer walking and bicycling
P L Jacobsen 2003
The likelihood that a given person walking or bicycling will be struck by a motorist varies inversely with the amount of walking or bicycling. This pattern is consistent across communities of varying size, from specific intersections to cities and countries, and across time periods.

An expert judgment model applied to estimating the safety effect of a bicycle facility. Accident Analysis and Prevention
Automobile speeds were reduced as anticipated. However, it seems as if the positive effect of this was more or less canceled out by increased bicycle speeds. The safety per bicyclist was still improved by approximately 20%. This improvement was primarily caused by an increase in bicycle flow, since the data show that more bicyclists at a given location seem to benefit their safety.

De flesta omkomna cyklister dör i kollision med motorfordon. Källa Trafikanalys, Vägtrafikskador 2006 figur 3.23 och Vägtrafikskador 2007 figur 3.23.

Dødelighed associeret med fysisk aktivitet i fritiden, på arbejdet, sport og cykling til arbejde
The men and women who rode a bicycle to work had a 39% lower risk of mortality after multivariate adjustment including leisure time physical activity.

Environmental Health Perspectives. Do The
Health Benefits Of Cycling Outweigh The Risks?

Publicerat i Gästbloggare, Säkerhet, Trafik
Etiketter , ,
5 kommentar
16 juni, 2010, av Petter

Gästinlägg: Cykelvänligare stad om trafikljusen försvinner

Trafikljus gör städer mindre cykelvänliga

Att cykla är liv och rörelse och att tvingas bromsa in eller stanna är därför tråkigt. Min vanligaste orsak till stopp är rödljus. På min cykelväg från Hammarbyhöjden i södra Stockholm till jobbet på Östermalm i norra innerstaden passerar jag 22 st trafikljus och även om alla inte är röda varje gång blir det många stopp på varje tur. Det värsta är att stoppen många gånger är helt onödiga eftersom ingen trafik korsar. Dessutom, som cyklist måste jag ofta trycka på en knapp eller vänta på att en bil kommer och aktiverar avkännarna i gatan för att få grönt ljus.

I Stockholm stad finns det idag ca 524 st trafiksignalanläggningar (en anläggning motsvarar t.ex. alla trafiksignaler i en korsning) som kostar 12-15 miljoner kr i drift och underhåll varje år. Man kan fråga sig vad man som cyklist och skattebetalare får för pengarna?

Varför använder man överhuvudtaget dyra trafikljus när det finns högerregeln och zebralagen? Eller planskilda korsningar? Ofta får man höra att det handlar om att förbättra framkomligheten. Men tyvärr bidrar trafikljusen istället till cykelträngsel genom att de långa rödperioderna stoppar upp mängder av cyklister vid trafikljusen. När det sen blir grönt brister fördämningen och alla måste trängas på de smala cykelbanorna samtidigt istället för att man cyklar i ett jämnt flöde.

Nej, tyvärr kan de kulörta lyktorna på stolparna inte skapa framkomlighet från tomma intet men de är bra instrument för att omfördela tid och framkomlighet från en trafikantgrupp till en annan. Tidsmässigt är trafiksignalerna ett nollsummespel där Trafikant B:s tidsvinst är trafikant C:s tidsförlust. Principerna för omfördelningen är också väldigt primitiva, störst går först. Sitter jag i en bil så är jag alltid prioriterad.

Två andra uttryck för denna primitiva prioritering är de tryckknappar som finns för gående och cyklister men inte för bilburna och de ”gröna vågorna” som i stort sett bara finns för motorfordon och som kräver en hastighet som få cyklister klarar att hålla. Bilisterna hinner passera men när cyklisterna kommer fram slår ljuset om och blir rött. Att hela tiden stanna och stoppa är mer ansträngande för en cyklist än en bilist.

Signalsystemet i staden är konstruerat för att bara gynna motortrafik och för att trycka in fler bullrande och motorfordon i staden. Signalerna missgynnar cykling och bidrar till att förstöra stadens kvaliteter och är ett utslag av endimensionell och förlegad syn på stadsgatan som en transportled för motorfordon.

Därför borde varje befintlig trafiksignals funktion ifrågasättas: bidrar den till en bättre stad? Ökar den cyklister och fotgängares framkomlighet? Är svaret nej så kan signalen plockas ned och ersättas med en hastighetssäkrad överfart. Konsekvensen blir då en rejäl besparing i stadens driftskostnader samt en framkomligare och mer cykelvänlig stad.

Läs också:

1. Why Bicyclists Hate Stop Signs, Joel Fajans & Melanie Curry, Access nr 18, 2001
2. Cykeltrafik och trafiksignaler, Stockholms Gatu- och fastighetskontor publikation 2004:13.
3. Cykelframkomlighet i Stockholm, Trafikkontoret i Stockholm 2010.

Erik Stigell, doktorand vid Gymnastik- och idrottshögskolan med fysiskt aktiv arbetspendling med cykel och till fots som specialområde.

Erik Stigell

(Foto, trafikljus: http://www.flickr.com/photos/ahnmyrrh/)

Publicerat i Gästbloggare, Politik, Stockholm, Trafik
Etiketter , ,
7 kommentar
02 juni, 2010, av Petter

Gästinlägg: Cykelvänlig stad från grunden

Cykelparkering

Det byggs cykelparkeringar i våra större städer som aldrig förr. Cykeln är tveklöst det hetaste transportmedlet just nu. Detta är minst sagt välbehövligt. Som vardagscyklist i Göteborg möts man ofta av fulla cykelställ och cykelrum. Central tomtmark är en bristvara som många slåss om. Ofta är enda möjligheten att bygga om befintliga bilparkeringar. En het politisk potatis i många städer, där kommunala regler bestämmer hur många p-platser som ska finnas. Lösningarna blir sällan så bra som om man hade tänkt på cykelparkering från början.

Nu syns tecken på nytänkande på flera håll. Trenden är att städerna förtätas istället för att växa på bredden. Det är billigare för kommunen och ger fler människor möjlighet att bo centralt. Det är svårt att uppfylla de gällande parkeringsnormerna på gamla tomter, där marken behövs till byggnader och trivselytor. Politikerna tvingas tänka om och ta nya grepp.

I Göteborg byggs en helt ny stadsdel, Kvillebäcken, genom ett unikt samarbetsavtal mellan sex byggföretag och kommunen. Under 7 – 8 år ska det byggas 1600 lägenheter på gammal industrimark som förfallit i decennier. Området ligger väldigt centralt, bara några kilometer från centralstationen. Det är den första stadsdel som byggs enligt kommunens nya, tuffare miljöprogram. En tät blandstad ska växa fram med olika typer av lägenheter, affärs- och servicelokaler, små torg och grönytor. Allt inom gångavstånd till köpcentrum och bekvämt cykelavstånd till centrala stan.

Stadsdelen byggs för cyklar från start med cykelbanor, gångfartsgator, cykelpooler och gott om cykelparkeringar. Det ska bli 2,5 cykelplatser per lägenhet enligt kommunens nya förslag på regler. Alla hus ska få trygg, säker och bekväm cykelförvaring av hög kvalitet, så kallade cykelgarderober. I anslutning till dessa ska det finnas plats att serva och meka med sin cykel. Bilarna göms undan i underjordiska garage och får samsas om 0,57 P-platser per lägenhet.

Malmö har sitt Västra hamnen som planerades med tanke på att de boende skulle kunna cykla. Visserligen byggde man från starten 1,1 bilplatser per lägenhet. I etappen Fullriggaren som byggs nu, har man höjt ambitionsnivån och säger att ett cykeltrafiksystem är kanske den allra viktigaste byggstenen för att nå målet med ett miljöanpassat trafiksystem. Även här blir det 2,5 cykelplatser per lägenhet och man öppnar för underjordiska bilgarage.

I Stockholm finns sedan början på 2000-talet Hammarby Sjöstad som planerades med 0,55 bilplatser per lägenhet då man räknade med att de boende skulle cykla mer. Sedan dess har de styrande höjt minimikravet till 1,0 bilplatser per hushåll. För cyklar nöjer man sig med 1,5 platser per hushåll inklusive besöksplatser. De boende i ”cykelstaden Stockholm” får räkna med att ta upp cykeln till lägenheten.

Hur är läget med cykelparkeringar i din stad?

Ivan Liljegren, cykelidag.se

—–

Foto: http://www.flickr.com/photos/mortenjust/

Fotnot: parkeringsnormer i Sveriges tre största städer. Krav på antal platser per lägenhet:

Antal cykelparkeringar

Publicerat i Gästbloggare, Trafik
Etiketter , , , , ,
3 kommentar
09 april, 2010, av Petter

Gästbloggare Lars Strömgren: Upplev Stockholm på hyrcykel

Ett alltmer förekommande inslag i europeiska städer är cyklar av olika slag. Variationen är stor och snabba racercyklar samsas med damcyklar, mountainbikes och transportcyklar. Många tar cykeln från punkt a till punkt b men det blir även allt vanligare att cykeln blir en länk i en resekedja bestående av flera transportmedel.

Då SL fortfarande motsätter sig att låta sina resenärer ta med sig cyklar i kollektivtrafiken gav Stockholms stad 2006 reklamföretaget Clear Channel i uppdrag att bygga ett hyrcykelsystem. Clear Channel är den näst största aktören på denna marknad efter den franska konkurrenten JC Decaux. Förutom Stockholm har de bland annat cyklar i Barcelona, Milano, Zaragossa, Oslo, Rennes, och Washington D.C. Sammanlagt är det fler än 30 städer som har stadscyklar och Köpenhamn var först i raden så tidigt som 1995.

I Stockholm startade projektet 2006 med målsättningen att ha 1 000 cyklar i 80 ställ. När säsongen kom igång hösten 2006 fanns det dock endast 200 cyklar i 20 ställ. Sedan dess har man höjt ambitionsnivån formellt och planerar nu för 2 000 cyklar i 160 ställ. I praktiken går det dock trögt då man till dags dato endast satt upp 74 ställ. Förklaringen till detta dröjsmål har till stor del att göra med att Clear Channel och Trafikkontoret har olika åsikter om var ställen ska stå. Clear Channel finansierar systemet via reklamintäkter och vill placera ställen där många människor rör sig. Om Trafikkontoret inte gillar platsen ser de helt enkelt till att Clear Channel inte får bygglov och rekommenderar istället en annan plats som Clear Channel i sin tur inte tycker om. På andra håll, som till exempel Djurgården, finns det regler som inte tillåter reklam, vilket förhindrar utbyggnad.

Något som däremot är glädjande är att man sedan förra säsongen utökat öppettiderna så att man kan hämta ut en cykel ända fram till 22.00 och använda den till 01.00. För att finansiera denna förbättring har kommunen bidragit med 1,5 miljoner kronor. Förhoppningsvis är det även på väg att lösa sig med byggloven för det återstående 86 ställen.

För att kunna hyra cykel kan man antingen ladda sitt SL-Accesskort eller köpa ett särskilt cykelkort. Detta kan man göra på www.citybikes.se och det kostar 200 kr/säsong. Är man turist kan man gå till SL-center eller Sverigehuset. Där säljer de säsongskort för 250 kr och 3-dagarskort för 125 kr.

Lars Strömgren, skriver magisteruppsats på Handelshögskolan i Stockholm och är initiativtagare till tankesmedjan Urbanisma på Handels.

Lars Strömgren - Urbanisma

Publicerat i Gästbloggare, Stockholm, Trafik
Etiketter , , , , , , ,
Lämna en kommentar
19 mars, 2010, av Petter

Gästbloggare Christian Juul: Det skall vara möjligt att ta cykeln

”Snart kommer man inte kunna cykla på landets riksvägar!”

Låter det som ett overkligt och ovederhäftigt uttalande? Låter det otroligt med tanke på riksdagens uttalade ambition att stötta klimatneutrala transportsätt och bättre folkhälsa? Ja, det gör kanske det. Inte minst när nästan alla politiska partier också börjat påstå att de är cyklisternas bästa vänner. Men verkligheten är en annan!

Redan idag finns det en riksväg som är totalt förbjuden för cyklister att trampa sig fram på. Det är den som går över Ölandsbron. Från att ha haft en fil i vardera riktningen för motorfordon samt en cykel- och gångväg, har den byggts om så att den har två filer i vardera riktningen för motorfordon. Punkt slut!

Inget utrymme för cyklister och fotgängare längre! Därmed har Länsstyrelsen i Kalmar, med stöd från bland annat Vägverket och Polismyndigheten i Kalmar, förbjudit cykling över bron. Ja, just det: Förbjudit cykling på en riksväg!

Cykelfrämjandet har överklagat beslutet. Cykelfrämjandet har också ansökt om tillstånd för att demonstrera mot cykelförbudet på 1 maj. Samma Polismyndighet som har stöttat Länsstyrelsens cykelförbud, har med stöd av samma vägverksmyndighet som också stöttat Länsstyrelsens cykelförbud, meddelat att vi inte får demonstrationstillstånd. Brukar inte det kallas för Catch 22? Naturligtvis har vi överklagat detta till Förvaltningsrätten i Växjö. Samt ansökt om demonstrationstillstånd för söndagarna en vecka före och en vecka efter 1 maj.

Varför är det så viktigt att slåss för principen att det skall vara möjligt att cykla på Ölandsbron? Jo, det är en riksväg! Ja, men det är väl inte hela världen om en enda bro på en enda riksväg har cykelförbud? Jo, det är just vad det är! För snart kommer vi inte kunna cykla på några riksvägar alls! Det beror på att mitträcken har visat sig så effektiva för att minska skadorna vid bilolyckor, att de kommer införas inte bara på 2+1 vägarna utan även på så kallade 1+1 vägar med en körfil i vardera riktningen. På vägar med mitträcken ”pressas” bilarna ut från mitten. Närmare cyklisterna. Eftersom vägrenen oftast inte byggs ut för cyklisterna, finns det inte längre plats att cykla någorlunda säkert på dessa vägar. Därför kommer man snart inte kunna cykla på landets riksvägar!

Detta måste vi agera emot NU!

Det skall vara möjligt att ta cykeln.

Christian Juul
– ordförande Cykelfrämjandet

Publicerat i Gästbloggare, Politik, Trafik
Etiketter , , ,
5 kommentar
19 februari, 2010, av Petter

Gästbloggare Peter Lamming: Hälsan framför allt

Tänk att få sätta dig i en skön fåtölj, tända en cigg, sätta på lite musik, slå på ventilationen och vrida om startnyckeln. Köra åtta kilometer till jobbet och känna värmeslingorna i baken. Bäst är att vara ensam i bilen, ja, missförstå mig rätt nu: Frugan tar ju cykeln till jobbet. Det är åt andra hållet och samtidigt kan hon cykla förbi dagiset med lillan. Eftersom jag tjänar mer så blir det lätt så att hon också får hämta vårt barn på barnstugan och handla när ändå pedalerna är i gång, om man säger så. Oftast har hon gjort något riktigt gott till middag. Och hon hinner med tvätt och städning också. Hon är så pigg. Jag undrar var hon får all sin energi ifrån? Måste vara all träning genom cyklandet!

Själv är jag ofta trött – ”och grinig”, säger hustrun. Det är ju långa dagar. Ingen frisk luft. Ingen sol. Ingen motion. Och långa bilköer både på morron och på kvällen. Visst, säger du, det finns kollektivtrafik. Du hör ju på ordet! Kolchos, svett, fuktigt ylle och knuffar och jäkelskap. Det är klart, att man kan ju gå till jobbet eller cykla … Men näe! Jag har ju viktiga papper att ta med i portföljen.

En kollega på jobbet bor på samma gata som vi. Han brukar komma fram fortare än mig. Det är en riktig lustigkurre. Han har en väst på sig när han cyklar. På den står: BLI FET I BILKÖ. Och han verkar ha gott om energi för ofta ser jag honom ute och leker med sina barn, eller åker skidor med frugan. Och så är han också Friskisledare och brunbränd.

Nej, man skulle kanske ta och göra nått åt bilringarna. Ja inte dubbdäcken, men de runt midjan alltså! Jag läste att stillasittandet (bilen, kontoret, framför tv:n) är en riskfaktor minst lika farlig som rökningen. Snart har de väl tagit ifrån en allt roligt. Räcker det inte med att jag betalar bilskatt, trängselavgifter, drivmedel och avbetalningar? Varför ska man hyckla?

Tids nog får man cykla.

Peter Lamming
– informatör på YFA (Yrkesföreningar för Fysisk Aktivitet)
Gästbloggare: Peter Lamming

Publicerat i Cykelvänner, Gästbloggare, Hälsa
Etiketter ,
6 kommentar
27 januari, 2010, av Petter

Gästbloggare Erik Sandblom: Glöm hjälm – cykla med omtanke och värdighet

Erik Sandblom: Cykla utan hjälm

Jag tycker att allvarliga huvudskador är så pass sällsynta bland cyklister att man inte behöver cykelhjälm. Se på Nederländerna, världens säkraste cykelland [1] där ingen bär hjälm. Hemma i Sverige får cyklister en hjärnskakning på två miljoner kilometer, trots att bara var femte svensk cyklist bär hjälm [2]. Och hjärnskakningar är inte ens särskilt farligt, det är över på en dag och man får inga bestående men.

Vi måste tänka mindre på säkerhetsattiraljer och mer på den enskilde cyklistens ansvar och möjlighet att cykla försiktigt och med värdighet.

Ett exempel: varför är det så lätt för poliser att haffa cyklister som kör mot rött? Den cyklist som har koll upptäcker såklart polisen och undviker att få böter. Fick du böter är du en klant, helt enkelt! Pinsamt!

Så glöm hjälmen, sluta gnälla på poliser, klä dig snyggt, cykla med värdighet och var omtänksam mot andra … och se till att klara dig från att få böter!

Exempel: se hur bondbruden Famke Janssen cyklar i New York:
Famke Janssen rides her Omafiets in NY

Erik Sandblom
– bloggar om persontransporter på Ecoprofile.se och gillar cyklar, tåg och rymdskepp.
Gästbloggare: Erik Sandblom

[1]
Nederländerna: Världens säkraste cykelland

[2] Det cyklas två miljarder kilometer om året i Sverige (källa VTI, Tema Cykel – skadade cyklister. Analys baserad på sjukvårdsregistrerade skadade i STRADA tabell 1). 1 000 hjärnskakningar per år enligt VTI, Trafikskador 1998-2005 enligt patientstatistik, tabell 12a. 15-20% av cyklisterna bar hjälm under den undersökta perioden enligt VTI, Cykelhjälmsanvändning i Sverige 1988-2007.

Publicerat i Cykelvänner, Gästbloggare, Hälsa, Säkerhet
Etiketter , , ,
22 kommentar