Månadsarkiv: mars 2011

Jag arbetar som lobbyist för ökad cykling i Sverige.

Vi har hur många bra argument som helst för det. Det finns egentligen bara ett argument som talar emot – bekvämligheten. Men vem har sagt att allt alltid ska vara så himla bekvämt? Är hela Sverige sönder-curlat?

Du som läser den här bloggen kanske också argumenterar för ökad cykling – vi är ju ganska många ambassadörer för ett mer aktivt Sverige. Ett Sverige som är på väg ut ur startblocken till att bli en nation av friskare och gladare människor.

Känner du i så fall igen följande?

Just när du konstaterat att du i din diskussion egentligen inte har någon som säger emot dig (för vem år 2011 ställer sig upp och säger ”det är dåligt med ökad cykling”?) – så kommer det:

”Jamen, ALLA cyklister bryter ju mot varenda trafikregel som finns!”

”Jo, kanske”, säger du, ”visst finns det cyklister som bryter mot reglerna, precis som…”

”Cyklister är ju helt dödsföraktande, det är ett under att NÅGON överlever!”

Känns det igen?
För mig kommer det alltid som ett brev på posten (eller det kanske inte är någon bra liknelse längre – som ett SPAM i inkorgen). Från högsta politiska ansvarig, via poliser och tjänstemän till grannar, kommer samma argument.

Varför?
Är det bilisternas sista försvarslinje? När inga andra argument finns kvar och inga sakskäl längre talar emot cyklingen – är det då det kommer? Ett sista försök att flytta fokus från att en ändring av vanor och beteenden faktiskt måste till?

Eller är det sant?
Bryter jag själv mot reglerna som cyklist? Japp! Jag bryter konstant mot regler som är skapade av någon som inte vill se ökad cykling.

- Jag har blinkade framljus. Hellre dagsböter än en bilist som inte sett mig.
- Jag cyklar mot enkelriktat – utanför polishuset i Solna till exempel. Där vill trafikplanerarna att jag ska cykla över fyra bilfiler, cykla på andra sidan 78 meter och sedan cykla tillbaka över fyra filer. Nej, jag cyklar den lilla sträckan mot enkelriktat och mot skyltade förbud – precis som alla andra.
- Jag cyklar vissa sträckor på vägen (vem har bestämt att det ska heta ”bil”-väg?) trots att det finns cykelbana bredvid. Där trafikplanerarna tycker att cyklister, pensionärer, barn, turister och mammor med barnvagnar i bredd ska samsas på samma yta – väljer jag som vill transportera mig tidseffektivt, att cykla på vägen istället. Ett trafikbrott enligt gällande regler!

Och hur är det med oss cyklister generellt? Bryter vi mot reglerna? Cyklar vi mot rött, till exempel? Ja, som grupp förekommer det absolut. Jag tycker att vissa cyklister är rent livsfarliga, och en del är helt idiotiska. Tyvärr är vi människor så. Varför skulle cyklister vara bättre än några andra?

Och bilisten?
Hur många av oss kör 70km/h på Essingeleden? 30km/h i villakvarter? Hur många kör mot rött? Hur många bilister parkerar på cykelbanor, för nära korsningar? Hur många kör bil bakfulla?

Men har du någonsin hört en politiker, beslutsfattare, tjänsteman eller granne säga:
”Ja, innan alla bilister uppför sig i trafiken kan det inte bli tal om att satsa pengar på fler vägar!”

/Klas Elm, ordförande Svensk Cykling