Gästinlägg: Cykelvänligare stad om trafikljusen försvinner
Att cykla är liv och rörelse och att tvingas bromsa in eller stanna är därför tråkigt. Min vanligaste orsak till stopp är rödljus. På min cykelväg från Hammarbyhöjden i södra Stockholm till jobbet på Östermalm i norra innerstaden passerar jag 22 st trafikljus och även om alla inte är röda varje gång blir det många stopp på varje tur. Det värsta är att stoppen många gånger är helt onödiga eftersom ingen trafik korsar. Dessutom, som cyklist måste jag ofta trycka på en knapp eller vänta på att en bil kommer och aktiverar avkännarna i gatan för att få grönt ljus.
I Stockholm stad finns det idag ca 524 st trafiksignalanläggningar (en anläggning motsvarar t.ex. alla trafiksignaler i en korsning) som kostar 12-15 miljoner kr i drift och underhåll varje år. Man kan fråga sig vad man som cyklist och skattebetalare får för pengarna?
Varför använder man överhuvudtaget dyra trafikljus när det finns högerregeln och zebralagen? Eller planskilda korsningar? Ofta får man höra att det handlar om att förbättra framkomligheten. Men tyvärr bidrar trafikljusen istället till cykelträngsel genom att de långa rödperioderna stoppar upp mängder av cyklister vid trafikljusen. När det sen blir grönt brister fördämningen och alla måste trängas på de smala cykelbanorna samtidigt istället för att man cyklar i ett jämnt flöde.
Nej, tyvärr kan de kulörta lyktorna på stolparna inte skapa framkomlighet från tomma intet men de är bra instrument för att omfördela tid och framkomlighet från en trafikantgrupp till en annan. Tidsmässigt är trafiksignalerna ett nollsummespel där Trafikant B:s tidsvinst är trafikant C:s tidsförlust. Principerna för omfördelningen är också väldigt primitiva, störst går först. Sitter jag i en bil så är jag alltid prioriterad.
Två andra uttryck för denna primitiva prioritering är de tryckknappar som finns för gående och cyklister men inte för bilburna och de ”gröna vågorna” som i stort sett bara finns för motorfordon och som kräver en hastighet som få cyklister klarar att hålla. Bilisterna hinner passera men när cyklisterna kommer fram slår ljuset om och blir rött. Att hela tiden stanna och stoppa är mer ansträngande för en cyklist än en bilist.
Signalsystemet i staden är konstruerat för att bara gynna motortrafik och för att trycka in fler bullrande och motorfordon i staden. Signalerna missgynnar cykling och bidrar till att förstöra stadens kvaliteter och är ett utslag av endimensionell och förlegad syn på stadsgatan som en transportled för motorfordon.
Därför borde varje befintlig trafiksignals funktion ifrågasättas: bidrar den till en bättre stad? Ökar den cyklister och fotgängares framkomlighet? Är svaret nej så kan signalen plockas ned och ersättas med en hastighetssäkrad överfart. Konsekvensen blir då en rejäl besparing i stadens driftskostnader samt en framkomligare och mer cykelvänlig stad.
Läs också:
1. Why Bicyclists Hate Stop Signs, Joel Fajans & Melanie Curry, Access nr 18, 2001
2. Cykeltrafik och trafiksignaler, Stockholms Gatu- och fastighetskontor publikation 2004:13.
3. Cykelframkomlighet i Stockholm, Trafikkontoret i Stockholm 2010.
Erik Stigell, doktorand vid Gymnastik- och idrottshögskolan med fysiskt aktiv arbetspendling med cykel och till fots som specialområde.
(Foto, trafikljus: http://www.flickr.com/photos/ahnmyrrh/)
Etiketter: cykelvänlig stad, Erik Stigell, trafikljus
Dela med dig:
16 juni, 2010 kl 15:58
[...] Läs hela inlägget. [...]
16 juni, 2010 kl 21:27
En stor applåd för ett mycket bra förslag! Stadsgatorna måste uppgraderas från genomfartsleder till destinationer!
17 juni, 2010 kl 10:28
Trist att höra att du har 22 stopp påväg till jobb. Helt klart ett problem i det långa loppet & Stockholms cykelpolitik verkar inte vara den hetaste i världen precis. Men att förlita sig på högerregeln, zebralag & att lämna företräde till varandra räcker absolut inte. Då skulle vi inte haft många cyklister kvar kan jag säga. Malmö är på god väg & mycket pengar satsas på de olika delar innom staden som förbättrar för cyklisterna. Dock hänger inte bilisterna med & kör som om där inte fanns en morgon dag. Till skillnad från Köpenhamn där du tar föregivet att titta dig för vid en korsning eller högersväng så du inte kör ner en cyklist. Men detta existerar alltså inte hos Malmö bilisterna! Så ljusen vi har som för övrigt är i korsningar är livsviktiga. Sen att endast underhållet skulle kosta 12-15miljoner kronor i Stockholm låter kanske lite väl!?
17 juni, 2010 kl 18:04
Visst går det att ta bort en hel del av Stockholms signalreglerade korsningar! Se bara på korsningen Götgatan/Högbergsgatan, den var tidigare signalreglerad och nu är det en fyrvägsväjning i korsningen. Studier som Trafikkontoret låtit genomföra visar att såväl trafiksäkerheten som framkomligheten har förbättrats – för samtliga trafikantgrupper! Men här kommer det viktiga, det går naturligtvis inte bara att plocka ner signalerna utan att göra andra åtgärder. Detta nämner också Erik i sin text – korsningen måste hastighetssäkras! Dvs i form av gupp, förhöjd cykelöverfart, en cirkulation eller liknande. Så har också skett på Högbergsgatan i ovan nämnda korsning. Så det är bara för Stockholms stad och deras trafikkontor att börja inventera trafiksignalerna längs de stora cykelstråken och se vilka som behövs, vilka som kan anpassa bättre för cykeltrafik och vilka som kan tas bort och ersättas med bättre lösningar!
18 juni, 2010 kl 11:18
Läste Klaes Elms artikel om Nollvisionen.
Det gav mig mer råg i ryggen med siffror och bekräftade
vad jag länge har förmodat. Man kan säga att Trafikverket
”suboptimerar” genom att rädda bilisters liv på bekostnad
av svenska folkets möjlighet att cykla (och därmed förbättra/behålla sin hälsa) på allmänna vägar, speciellt 2+1-vägar, som är Trafikverkets sista påfund för att få bort cyklister från vägarna.
När det gäller cykelbanor i tätorter så tror jag Trafikverket skall studera hur man gör i Danmark.
MVH Reimond Emanuelsson CK Master och tidigare
ordförande i Göteborgs Cykelförbund
5 juli, 2010 kl 9:23
Hur skulle ett fyrvägsstopp förbättra för någon?
Helt rätt att titta på Danmark!
24 augusti, 2010 kl 8:25
”Visst går det att ta bort en hel del av Stockholms signalreglerade korsningar! Se bara på korsningen Götgatan/Högbergsgatan, den var tidigare signalreglerad och nu är det en fyrvägsväjning i korsningen. ”
Grattis, det var dagens dumhet! (jag vet, jag är ett par månader efter) Ställ dig i den korsningen och titta på cyklisterna i fem minuter en vardagseftermiddag. Jag garanterar att du inte kommer att se många cyklister som stannar för den väjningsplikten. Och, medans jag är inne på ämnet, hur många cyklister stannar verkligen för gående på övergångsställen? Ta en titt vid valfritt övergångsställe någon gång, och se hur bra idén att ta bort rödljus skulle fungera…
För övrigt cyklar jag också, men argumentet att det är jobbigt att stanna är bara dumt, är det så jobbigt kan man ju lika gärna köra moppe istället, man cyklar ju för motionen? Eller är det helt enkelt så att det är irriterande att stanna för att det sabbar rekordtiden till jobbet?