Månadsarkiv: juni 2010

24 juni, 2010, av Petter

Intervju med grundaren av Copenhagen Cycle Chic

Copenhagen Cycle Chic och Copenhagenize är två av världens mest kända cykelbloggar. Båda grundades och drivs av samma man: Mikael Colville-Andersen. Han är Danmarks – kanske hela världens? – främsta cykelambassadör. Om du inte lagt in de två bloggarna som bokmärke i webbläsaren, gör det!

Mike Rubbo, en hängiven cyklist i bilälskande Australien och grundaren av cykelbloggen Situp-cycle, skickade i slutet av förra året iväg en av sina vänner för att intervjua Mikael. Detta resulterade i två YouTube-filmer om sju minuter vardera.

I ett av klippen menar Mikael att man i Danmark använder cykeln för att transportera sig smidigt, varken mer eller mindre: ”I Köpenhamn har alla samma relation till sin cykel som man har till sin dammsugare. Alla har en dammsugare, alla har lärt sig hur den funkar och alla använder den. Men vi går inte omkring och tänker på våra dammsugare. Vi har inte fem dammsugare som vi polerar. Vi ger inte våra dammsugare namn. Vi vinkar inte till andra ”dammsugarmänniskor” ute på stan. Vi tar inte på oss speciella kläder när vi ska dammsuga. Dammsugaren är bara ett verktyg för att dammsuga.”

Se båda filmklippen här nedan. Börja med det översta klippet. Trevlig midsommar på er alla!

19 juni, 2010, av Petter

Cykelplanering i New York, Köpenhamn och Stockholm

God cykelplanering är viktigt för en stad om målet är att många ska välja cykeln. Ingen vinner på dålig cykelplanering. Inte cyklisterna, inte bilisterna, inte kollektivtrafiken och inte de som promenerar. I vårt cykelpolitiska manifest försöker vi få politiker att inse vikten av bra cykelplanering – och vad man konkret kan göra för att nå dit.

Köpenhamn är känd för att vara en suverän cykelstad. Det är inte direkt vad många menar att Stockholm är. För ett tag sen publicerade Svd en artikel om cykelkaoset i Stockholm – och en artikel om cyklisternas status i Köpenhamn. Via Yimby.se upptäcker vi en intressant film om cykelplaneringen i en annan metropol – New York.

Hur ser cykelplaneringen ut i din stad? Vad är bra och vad är inte alls bra?

16 juni, 2010, av Petter

Gästinlägg: Cykelvänligare stad om trafikljusen försvinner

Trafikljus gör städer mindre cykelvänliga

Att cykla är liv och rörelse och att tvingas bromsa in eller stanna är därför tråkigt. Min vanligaste orsak till stopp är rödljus. På min cykelväg från Hammarbyhöjden i södra Stockholm till jobbet på Östermalm i norra innerstaden passerar jag 22 st trafikljus och även om alla inte är röda varje gång blir det många stopp på varje tur. Det värsta är att stoppen många gånger är helt onödiga eftersom ingen trafik korsar. Dessutom, som cyklist måste jag ofta trycka på en knapp eller vänta på att en bil kommer och aktiverar avkännarna i gatan för att få grönt ljus.

I Stockholm stad finns det idag ca 524 st trafiksignalanläggningar (en anläggning motsvarar t.ex. alla trafiksignaler i en korsning) som kostar 12-15 miljoner kr i drift och underhåll varje år. Man kan fråga sig vad man som cyklist och skattebetalare får för pengarna?

Varför använder man överhuvudtaget dyra trafikljus när det finns högerregeln och zebralagen? Eller planskilda korsningar? Ofta får man höra att det handlar om att förbättra framkomligheten. Men tyvärr bidrar trafikljusen istället till cykelträngsel genom att de långa rödperioderna stoppar upp mängder av cyklister vid trafikljusen. När det sen blir grönt brister fördämningen och alla måste trängas på de smala cykelbanorna samtidigt istället för att man cyklar i ett jämnt flöde.

Nej, tyvärr kan de kulörta lyktorna på stolparna inte skapa framkomlighet från tomma intet men de är bra instrument för att omfördela tid och framkomlighet från en trafikantgrupp till en annan. Tidsmässigt är trafiksignalerna ett nollsummespel där Trafikant B:s tidsvinst är trafikant C:s tidsförlust. Principerna för omfördelningen är också väldigt primitiva, störst går först. Sitter jag i en bil så är jag alltid prioriterad.

Två andra uttryck för denna primitiva prioritering är de tryckknappar som finns för gående och cyklister men inte för bilburna och de ”gröna vågorna” som i stort sett bara finns för motorfordon och som kräver en hastighet som få cyklister klarar att hålla. Bilisterna hinner passera men när cyklisterna kommer fram slår ljuset om och blir rött. Att hela tiden stanna och stoppa är mer ansträngande för en cyklist än en bilist.

Signalsystemet i staden är konstruerat för att bara gynna motortrafik och för att trycka in fler bullrande och motorfordon i staden. Signalerna missgynnar cykling och bidrar till att förstöra stadens kvaliteter och är ett utslag av endimensionell och förlegad syn på stadsgatan som en transportled för motorfordon.

Därför borde varje befintlig trafiksignals funktion ifrågasättas: bidrar den till en bättre stad? Ökar den cyklister och fotgängares framkomlighet? Är svaret nej så kan signalen plockas ned och ersättas med en hastighetssäkrad överfart. Konsekvensen blir då en rejäl besparing i stadens driftskostnader samt en framkomligare och mer cykelvänlig stad.

Läs också:

1. Why Bicyclists Hate Stop Signs, Joel Fajans & Melanie Curry, Access nr 18, 2001
2. Cykeltrafik och trafiksignaler, Stockholms Gatu- och fastighetskontor publikation 2004:13.
3. Cykelframkomlighet i Stockholm, Trafikkontoret i Stockholm 2010.

Erik Stigell, doktorand vid Gymnastik- och idrottshögskolan med fysiskt aktiv arbetspendling med cykel och till fots som specialområde.

Erik Stigell

(Foto, trafikljus: http://www.flickr.com/photos/ahnmyrrh/)

08 juni, 2010, av Petter

Stockholms cyklister i ny fotoblogg

Put the Fun Between Your Legs. Det är namnet på en ny svensk fotoblogg som publicerar snygga foton på cyklister i Stockholm. Tänk Köpenhamnsbloggen Cycle Chic, men med foton tagna – framför allt – i Stockholm. Då har du den svenska motsvarigheten.

Elin Bandmann heter personen som ligger bakom fotobloggen. Ni kanske känner igen henne från ett annat projekt – Cykeleffekten. Ett projekt som går ut på att få fler att välja cykeln som transportmedel. Vi har tidigare skrivit om Cykeleffekten.

Cyklist i Stockholm

(Foto: Elin Bandmann)

02 juni, 2010, av Petter

Gästinlägg: Cykelvänlig stad från grunden

Cykelparkering

Det byggs cykelparkeringar i våra större städer som aldrig förr. Cykeln är tveklöst det hetaste transportmedlet just nu. Detta är minst sagt välbehövligt. Som vardagscyklist i Göteborg möts man ofta av fulla cykelställ och cykelrum. Central tomtmark är en bristvara som många slåss om. Ofta är enda möjligheten att bygga om befintliga bilparkeringar. En het politisk potatis i många städer, där kommunala regler bestämmer hur många p-platser som ska finnas. Lösningarna blir sällan så bra som om man hade tänkt på cykelparkering från början.

Nu syns tecken på nytänkande på flera håll. Trenden är att städerna förtätas istället för att växa på bredden. Det är billigare för kommunen och ger fler människor möjlighet att bo centralt. Det är svårt att uppfylla de gällande parkeringsnormerna på gamla tomter, där marken behövs till byggnader och trivselytor. Politikerna tvingas tänka om och ta nya grepp.

I Göteborg byggs en helt ny stadsdel, Kvillebäcken, genom ett unikt samarbetsavtal mellan sex byggföretag och kommunen. Under 7 – 8 år ska det byggas 1600 lägenheter på gammal industrimark som förfallit i decennier. Området ligger väldigt centralt, bara några kilometer från centralstationen. Det är den första stadsdel som byggs enligt kommunens nya, tuffare miljöprogram. En tät blandstad ska växa fram med olika typer av lägenheter, affärs- och servicelokaler, små torg och grönytor. Allt inom gångavstånd till köpcentrum och bekvämt cykelavstånd till centrala stan.

Stadsdelen byggs för cyklar från start med cykelbanor, gångfartsgator, cykelpooler och gott om cykelparkeringar. Det ska bli 2,5 cykelplatser per lägenhet enligt kommunens nya förslag på regler. Alla hus ska få trygg, säker och bekväm cykelförvaring av hög kvalitet, så kallade cykelgarderober. I anslutning till dessa ska det finnas plats att serva och meka med sin cykel. Bilarna göms undan i underjordiska garage och får samsas om 0,57 P-platser per lägenhet.

Malmö har sitt Västra hamnen som planerades med tanke på att de boende skulle kunna cykla. Visserligen byggde man från starten 1,1 bilplatser per lägenhet. I etappen Fullriggaren som byggs nu, har man höjt ambitionsnivån och säger att ett cykeltrafiksystem är kanske den allra viktigaste byggstenen för att nå målet med ett miljöanpassat trafiksystem. Även här blir det 2,5 cykelplatser per lägenhet och man öppnar för underjordiska bilgarage.

I Stockholm finns sedan början på 2000-talet Hammarby Sjöstad som planerades med 0,55 bilplatser per lägenhet då man räknade med att de boende skulle cykla mer. Sedan dess har de styrande höjt minimikravet till 1,0 bilplatser per hushåll. För cyklar nöjer man sig med 1,5 platser per hushåll inklusive besöksplatser. De boende i ”cykelstaden Stockholm” får räkna med att ta upp cykeln till lägenheten.

Hur är läget med cykelparkeringar i din stad?

Ivan Liljegren, cykelidag.se

—–

Foto: http://www.flickr.com/photos/mortenjust/

Fotnot: parkeringsnormer i Sveriges tre största städer. Krav på antal platser per lägenhet:

Antal cykelparkeringar