Svensk Cyklings ordförande Klas Elm har skrivit ett debattinlägg om varför det är så viktigt att samhället satsar på cykling. Läs hans inlägg nedan och lämna sen gärna en kommentar med dina synpunkter.
Nollvisionen i trafiken är populism – cykling kan rädda fler liv
I Sverige dör nästan 400 personer i trafiken varje år. Varje dödsfall är en tragedi. En fin vision är att radera ut dessa siffror helt – den så kallade nollvisionen. Det vore givetvis bra. Men att omkomma i trafiken är inte det enda sättet att möta en för tidig död. Långt fler än 400 personer dör varje år av så kallade välfärdssjukdomar. Här är den enskilt största riskfaktorn en stillasittande livsstil. Till exempel genom att man väljer bilen framför cykeln. Varför så ensidigt fokusera på nollvisionen när ökad cykling kan rädda många fler liv? Anar man kanske till och med en slags populism i vurmandet för biltrafik?
Vi vet i dag att den relativa risken att dö i förtid är 40 procent högre för människor med en passiv livsstil. Därför bör beslutsfattare, om de verkligen vill rädda liv, satsa på att få oss aktiva. Bort från den stillasittande livsstil som många av oss har.
I dag görs tio procent av alla korta resor i Sverige på cykel. Om andelen cyklister skulle öka till 15 procent, skulle drygt 1 200 människor räddas från en för tidig död. Det är tre gånger fler än de som årligen dör i trafiken. Matematiken är enkel men bygger på avancerade studier och forskning, bland annat från Danmark. Med ökad cykling undviks onödiga dödsfall – och anhörigas lidande.
En ökning på fem procentenheter, som i exemplet ovan, är ingen fantasisiffra. I vårt grannland Danmark cyklar dubbelt så många jämfört med Sverige. I Malmö görs redan i dag 25 procent av alla korta resor på cykel. I såväl Köpenhamn som i Amsterdam ligger den siffran på nästan 50! 15 procent, och 1 200 räddade liv, borde alltså vara fullt möjligt i Sverige.
Krasst sett sparar samhället dessutom mycket pengar på ökad cykling. WHO har tagit fram redskap för att beräkna samhällsnyttan med satsningar på cykling. Forskarnas mest försiktiga säkerställda beräkningar visar att samhällsnyttan är tre till fem gånger investeringen. För att inte riskera kritik för uppblåsta siffror räknar forskarna bara på kostnader för förtidig död och alltså inte på de långt större kostnaderna för sjukvård. Skeptikern tror kanske då att riskerna med att cykla inte är inräknade. Det är de, men däremot är riskerna mycket små. Och ju fler som cyklar, desto mindre blir de. I Odense i Danmark har man satsat hårt på ökad cykling. På fem år ökade cyklingen med 20 procent, samtidigt som antalet olyckor under samma period minskade med 20 procent.
Den svenska regeringen lyfte i våras fram behovet av ett tydligt folkhälsoperspektiv i de transportpolitiska målen. Tyvärr riskerar dessa mål att stanna vid fina ord. Lovvärda ambitioner ekar tomt om de inte följs av resurser och konkreta beslut. Redan idag cyklar cirka 10 procent av svenskarna, men när staten satsar resurser tilldelas cyklingen mindre än 1 procent.
Forskningen visar alltså att de mest försiktiga kalkylerna ger mellan tre till fem kronor tillbaka på varje krona satsad på ökad cykling. Vilka andra trafiksatsningar kan visa motsvarande siffror?
Klas Elm
ordförande Svensk Cykling
