Cykelolyckorna har halverats. Åtminstone om man jämför år 2000 med 2008 – i Göteborg.
Det basunerar Göteborgs-Posten ut i dagens tidning. En av stadens två cykelpoliser, Per-Åke Johansson, tror att det har att göra med en kombination av polisens arbete och att kommunen satsat på cyklister.
Men hur gör man för att fortsätta slimma antalet cykelolyckor? Jag ringde upp Klas Elm, ordförande Svensk Cykling, för att få ett par kommentarer.
– Cyklandet ökar i Göteborg, det är oerhört glädjande. Bästa säkerhetsarbetet för cyklister är att få fler att cykla. ”Safety in numbers” är argumentet stora cykelstäder i Europa använder – och det är lika gällande i Sverige. Ju fler som cyklar desto säkrare blir det. Över miljonen svenska cyklar och då måste bilister, gående, trafiktjänstemän och politiker också förhålla sig till cyklisterna.
Och vad kan konkret göras i landets städer?
– Med bättre planerade cykelvägar, säkrare överfarter och smartare trafiksituationer där trafikslagen blandas, samt bättre underhåll av cykelvägarna, kommer olycksantalet att sjunka ytterligare.
Vi har tidigare skrivit om årets cykelstad 2009 – Motala.
Men hur är det hos dig – hur cykelvänlig är din stad? Vad är riktigt bra? Vad är uselt? Vad är mitt emellan?
Jag cykelpendlar dagligen mellan Staffanstorp och Lund i Skåne. Staffanstorp är ju mest en villastad så det går alldeles utmärkt att cykla där. Lite knöligt på sina ställen men generellt går det bra.
Lund däremot är en katastrof. Hela centrum är belagt med gatsten som de enorma och enormt många bussarna kör sönder hela tiden. Detta gör att det är direkt plågsamt att köra med hårdpumpade däck genom centrum Själv kör jag en omväg på ca 1km bara för att slippa bussarna och gatstenen
Underhållet av cykelbanorna i Lund är också klart eftersatt. Knöligt, gropigt och mycket buskar och träd som dels växer in på cykelbanan och dels skymmer sikten. Jag tar det försiktigt där sikten är skymd men det är det inte alla som gör…
Ni kan följa mina erfarenheter av cykelpendlingen i min blogg http://cykelpendlaren.blogspot.com/
I Uppsala, där jag bor, stör jag mig på att snöröjning och städning av cykelbanor nästan alltid är nedprioriterad när det egentligen borde vara tvärtom. Varför? En bil har det betydligt lättare att ta sig fram om det är lite moddigt jämfört med en cykel.
Det finns inga cykelstäder i Sverige! Det görs mycket, och det är bra med bloggar som denna som försöker påverka – men sanningen är att det fortf satsas (för mkt) på bilsamhället.
Artikeln nämner Vasagatan, ett av Göteborgs största cykelstråk. Jag tycker det är tråkigt att beläggningen fått bli så dålig och sprucken där. Och varför är ett så tungt stråk såpass smalt? Den cykelbanan är lika bred som dom i Köpenhamn — förutom att den är dubbelriktad, och Köpenhamns cykelbanor är enkelriktade! Eller kolla på Malmö, där cykelstråket Kaptensgatan är bred, slät och rak.
Jo, bär i Malmö är finns det gator som är okej, men också gator som är allt annat än okej. Och några mitt-i-mellan. Men visst behövs det en attitydförändring gentemot cyklister. Så är det!
I stockholm finns det ingen cykelkultur. De som tränar cyklar till och från jobbet, men de flesta åker bara tunnelbana – logiskt eftersom staden utanför tullarna är gles bilstad och innanför har ingen jag känner råd att bo. Då vinner tunnelbanan och bilen, så det enda sättet är att bygga mer stad utanför tullarna och förbättra cykelnätet. Massor massor kvar att göra i hela landet, se på köpenhamn och amsterdam.
Joakim, redan nu kommer man fram ganska snabbt med cykel även utanför tullarna. Titta på NTFs karta, den visar att cykeln är snabbaste färdmedel även på ganska långa resor:
http://www.ecoprofile.se/posts.asp?forum_id=&topic_id=413#3424
Har någon några goda exempel, bilder, på gator där man kombinerat gatsten för bussar o bilar o konservativa esteter med cykelstråk av slät beläggning, typ betongsten? Tacksam för tips, synpunkter och bilder – jag vill fixa till Lund! Nu !!
Jag bor i en cykelstad.
Jag bor i halmstad.